DE SJU SYSTRARNA

 
Författare: Lucinda Riley
Antal sidor: 536
Första stycket: ”Jag kommer alltid att minnas exakt var jag var någonstans och vad jag gjorde när jag fick veta att min far hade dött. Jag satt i den vackra trädgården utanför min gamla skolkamrat Jennys hus i London, med ett exemplar av The Penelopaid uppslaget men oläst i knäet, och njöt av junisolen medan Jenny var och hämtade sin lilla pojke från daghemmet. Jag kände mig lugn och visste att det hade varit en bra idé att åka iväg. Jag tittade på den knoppfyllda klematisen, som uppmuntrades av sin soliga barnmorska att föda fram sin överdådiga färgprakt, när min mobiltelefon ringde. Jag lastade en blick på skärmen och såg att det var Marina.”

HANDLING:
Maia D’Aplièse och hennes fem adoptivsystrar samlas i sitt barndomshem Atlantis, ett vackert slott vid Genevasjöns kust, efter att deras adoptivfar, den mystiske miljardären Pa Salt, har gått bort. Underligt nog har han redan begravts till havs, men varje syster tilldelas varsin ledtråd som ska vägleda henne i sökandet efter sitt ursprung. Maias ledtråd leder henne till en förfallen herrgård i Rio de Janeiro. Väl där börjar hon lägga samman pusselbitarna

Åttio år tidigare, 1927, under Rios Belle Epoque, planerar Izabela Bonifacios far för hennes giftermål in i aristokratin. Under tiden arbetar arkitekten Heitor da Silva Costa på en kristusstaty som ska kallas Cristo Redentor och behöver resa till Paris för att finna den rätta skulptören som kan färdigställa hans verk. Den äventyrslystna och passionerade Izabela övertalar sin far att låta henne följa med Heitor och hans familj till Europa innan sitt giftermål. Där, i Paul Landowskis studio utanför Paris och på de intima kaféerna i Montparnasse, träffar hon den unga och ambitiösa skulptören Laurent Brouilly, och genast vet hon att hennes liv aldrig kommer bli sig likt.


OMDÖME:
Ibland får man väldigt stora förväntningar på en bok redan när man läser baksidan. ”De sju systrarna” var en sådan bok, och oj vilken bok det var! Jag älskar böcker där handlingen breder ut sig över olika tidsepoker. Där en hel släktsaga avslöjas en liten bit i taget för att mynna ut i dagens mysterium. (En annan bok med denna uppbyggnad är också en av mina absoluta favoritböcker: ”Sophies historia” av Jojo Moyes). Det här är den första boken i en serie av sju, inspirerad av stjärnbilden Plejaderna, där vi får följa den första systerns resa till Brasilien i jakt på sitt ursprung. Och det är riktigt spännande! Historien om Maia och Izabela riktigt vibrerar och deras historia är både medryckande och hjärtslitande. Det blir två historier om identitet, och framför allt kärlek. Vi får följa två helt olika kulturer som båda har sin syn på kärlek, moral och lycka. Vad är rätt och fel i kärlekens namn? Vilken kärlek är i slutändan viktigast? Och vems lycka är i slutändan viktigast, din egen eller din familjs? Det blir ett porträtt av romantikens olika villkor och mynnar ut i ett starkt och hjärtskärande vägskäl: ingenting utom kärlek, eller allting utom kärlek?
 
Sedan tycker jag det är fantastiskt hur författaren har lyckats ge varje enskild syster en helt egen identitet. Trots att detta är Maias berättelse får vi lära känna alla systrar när de samlas efter sin fars bortgång. Jag trodde i början att det skulle bli lite svårt att hålla isär sex individer, men efter författarens beskrivning av dem skulle de lika gärna kunna vara en del av min sedan länge kända släkt. Och ännu ett plus är hur författaren lyckas väva ihop denna fiktiva historia med den verkliga historien om bygget av Brasiliens mest kända skulptur: Kristusstatyn. Det finns ingenting att fela på med denna roman och de över 500 sidorna bara flyger förbi. Den överväldigande känsla jag får när jag läser den kan inte beskrivas som någonting annat än magisk.
 
Det ska bli så spännande att följa den resterande berättelsen om dessa systrar, och nästa bok som står på tur kommer visa Allys resa till Norge för att hitta sina rötter, som även denna kommer kombineras med den mycket kända kompositören Edvard Griegs liv. Jag bara hoppas att magin håller i sig.
 
 
 
0 kommentarer