SIGRIDS HEMLIGHET

 
Författare: Karin Wahlberg
Antal sidor: 346
Första stycket: ”Sigrid for fram i drömmen. Natten var svart och lång, men hon själv lätt som vinden. Hon drev hästen frustande fram i galopp så att de nysådda hovarna sjöng i markerna. Över stock och sten flög hon, över hagar och ängar som ångade av fukt sedan vinterns sista snöfläckar långsamt hade smält bort.”

HANDLING:
Det är en vacker vårmorgon, ovanligt varm för årstiden, solen skiner och himlen är klarblå. Men luften vibrerar av oro. Sigrid vet inte vad det beror på, bara att det handlar om mor, som ligger i födslovåndor. Hennes plågade skrik har hörts hela natten och Sigrid hade blivit tillsagd att se efter sin lillebror. När Sigrid vaknar är han borta och trots att hon frågar både trälar och husfolk hittar hon honom ingenstans.

Förtvivlan sliter i bröstet och när Sigrid äntligen hör broderns röst bryr hon sig inte om att ljudet kommer från skogen, den mörka och farliga. I bara särk och utan något på fötterna springer hon genom snåren, bort från tryggheten på gården och in i skogen. Där hittar hon till slut brodern. Men det är också där Sigrid råkar ut för något, något fruktansvärt som hon aldrig berättar om. Händelsen förändrar hela Sigrids liv, men är för alltid hennes hemlighet.
 

OMDÖME:
Det här är den andra boken i serien ”Släkten” och efter att ha läst ”Blandat blod” och inte tyckt det var så bra hoppades jag verkligen att denna skulle vara bättre. Det var den tyvärr inte. Det finns aspekter som är bra. Återigen är den historiska speglingen fängslande och det är en spännande skildring av ett Sverige i förändring på gränsen mellan vikingatid och medeltid där kristendomen fick större och större makt. Det blir också ett starkt porträtt av kärleken mellan barn och förälder. Sigrid och hennes mor Bothild står som starka karaktärer men annars tycker jag inte att jag lär känna någon annan. Kanske är detta inte jätteviktigt för handlingen men jag tycker ändå att det känns lite platt.
 
Förutom det historiska inslaget och två starka karaktärer är jag rädd att det bara går utför. Språket är svårläst, handlingen liksom hackar fram och jag hittar ingen riktig röd tråd. Mycket känns också mest som utfyllnad. Till skillnad från ”Blandat blod”, som jag tyckte var alldeles för kortfattad och hade vunnit på att vara lite längre, tycker jag nu att ”Sigrids hemlighet” hade blivit bättre om den var lite kortare. Trots vissa känsliga ställen blir jag inte engagerad, delvis på grund av det svåra språket men också den hackande handlingen. Slutet är alldeles för hastigt och händer så snabbt att jag nästan missade det och i slutändan tar det väldigt lång tid att läsa ut boken just eftersom jag inte känner något sug efter att läsa den. Sedan tycker jag att faktan om historien tar lite för mycket plats. Det är förvisso en historisk roman, men eftersom både karaktärerna och handlingen haltar fram utan en röd tråd blir också historien lite tradig i slutet. Det är lite samma känsla som i Ildefonso Falcones böcker, men dessa har ett mycket mer levande skriftspråk som han väver in i starka karaktärer och deras hemska livsöden. Där funkar de invävda historielektionerna, men tyvärr gör de inte det i ”Sigrids hemlighet”.
 
Nej, det här var inte en bok för mig. Jag är dock fortfarande sugen på att läsa de efterföljande böckerna i serien. Trots allt är alla böcker skrivna av olika författare så det kan nog komma en och annan guldklimp längre fram. Men detta blir inte mer än medel.
 
 
 
0 kommentarer