ULRIKAS BOK

 
Författare: Maria Gustavsdotter
Antal sidor: 348
Första stycket: ”Katarina Morlandeus stod i skamvrån och lyssnade till sin syster Ulrika som grät. Katarina var tillsagd att stå med ansiktet mot väggen som vette in mot faderns arbetsrum. Men hon hade vänt sig om och fann sig nu instängd bakom linneskåpets öppna dörr. Trots att det var söndag, den dag Herren gett människorna att vila på, höll flickornas mor på att lägga in det nytvättade och pressade linnet. Det gav henne anledning att hålla skåpsdörren öppen och Katarina instängd.”

HANDLING:
Det är ljummen försommar 1644 och efter gudstjänsten i Morlanda kyrka råder det full dramatik på prästgården. Prästdottern Ulrika sitter böjd över bibeln med tårarna rinnande utmed kinderna, hennes syster Katarina står i skamvrån medan deras bror Magnus får smaka på piskan.

Det som skulle vara ett oskyldigt skämt får ödesdigra konsekvenser. Ulrika flyr brådstörtat från det lilla samhället på Orust för att söka sig en framtid någon annanstans. På prästgården är inget sig likt efter Ulrikas plötsliga sorti och syskonens trygga värld slås i spillror.
 

OMDÖME:
Jag tror jag har hittat min nya favorit-författare inom historiska romaner! Detta var det bästa jag läst inom denna genre på väldigt länge. Karaktärerna är djupa och det kvinnliga perspektivet framträder tydligt. Det är också kvinnorna som får all sympati mellan raderna, med undantag för Ulrikas bror Magnus som får stå som det ädla, ordentliga och omtänksamma för männens sida. Handlingen är i sig väldigt tung och det är mycket misär, olyckor, dödsfall och fattigdom, men det är samtidigt väldigt lättläst och någonstans finns det en ton som säger att det kommer ordna sig, på ett eller annat sätt. Vägen till slutmålet är allt annat än trevlig och särskilt Ulrikas resa blir en riktigt händelserik och stundtals fruktansvärd sådan, men det är ju också hennes bok vi läser.
 
Allting känns väldigt trovärdigt och det märks att författaren kan sin bakgrundsfakta. Det är engagerande, spännande och kryper riktigt in under skinnet när man reflekterar över hur det var att vara kvinna under denna tid. Stundvis är handlingen riktigt överraskande och det går verkligen inte att förutse vad som ska hända. Det svänger från misär till lycka, från värme till kyla, från kärlek till hat. Slutet är på sitt sätt ganska öppet och lämnar läsaren lite tom, men så finns det ännu tre böcker om systrarna som tar vid där den andra slutar. Nu längtar jag att läsa om Katarinas historia.

 
 
0 kommentarer