BARA BÖCKER!

POLCIRKELN

Bokrecensioner, Bästa böckerna, Deckare Permalink0

FÖRFATTARE: Liza Marklund

ANTAL SIDOR: 374

FÖRSTA STYCKET: ”April, den opålitligaste av månader. Längre nedåt älvdalen skulle man säga att vädret var ovegolant, som en ko på tre ben: euforiskt solvarma dagar med löften om evighet, djupfrysta stormnätter av hagel och missmod. Just den här fredagsmorgonen var grå, med ett bistert stråk av fukt i luften. En tid av uppbrott och oro.”

 

HANDLING:

Fem tonårsflickor i den lilla staden Stenträsk i Norrbotten träffas en gång i månaden för att diskutera litteratur. En av dem försvinner spårlöst sommaren 1980. Fyrtio år senare hittas hon, mördad. Julen 2020 återförenas de fyra kvinnorna i bokcirkeln, som de kallade för Polcirkeln, för första gången efter kamratens försvinnande. Det står snart klart att något i flickornas relationer utlöste det våldsamma brottet. Frågan är vad och vilka konsekvenser det fick.

 

OMDÖME:

Det här var min första läsupplevelse av Liza Marklund, men jag har en känsla av att jag börjar med hennes allra starkaste bok. En deckare som känns välbalanserad, men framför allt nyskapande och annorlunda. Det är en deckare, men det är också ett psykologiskt drama i kombination med en slags dämpad spänningsthriller. Språkmelodin flödar sömlöst från första till sista sidan, men någonstans förändras tonen beroende på vilket perspektiv som återges. Varje flicka får en egen röst, en egen personlighet som riktigt lyser genom sidorna. Det är karaktärer som verkligen präglas av livets förutsättningar.

Handlingen utgår från bokcirkeln som mittpunkt, det är ur bokcirkeln som spänningen växer fram - dramat, mysteriet. Flickornas åsikter kring de böcker som diskuteras väcker frågor kring samhällskritik och politik, men också mer triviala problem kring svårigheter att bli vuxen. Att börja ta eget ansvar men aldrig riktigt känna sig fri. Att vara fast mellan vem du förväntas vara och vem du verkligen vill vara. Tidigt vibrerar en känsla av obehag men det tar lång tid innan sanningen framträder tydligt. Handlingen färgas av karaktärerna, men också av den norrländska omgivningen och årstiderna. Det är miljöbeskrivningar där det märks att författaren skriver om ett område där hon själv växt upp. Det är mörkt men aldrig tungt och bäst av allt: ett slut som ger ett löfte om en fortsättning. Jag är helt golvad av denna första del och hoppas verkligen att magin håller hela vägen.

 

Till top