NATTENS CIRKUS

 

Författare: Erin Morgenstern

Antal sidor: 421

Första stycket: ”Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plötsligt står den bara där, på en plats där den inte fanns igår. De höga tälten är randiga i svart och vitt, här syns inget guld, inget rött. Inga färger alls, förutom de hos träden och gräset på fälten runt omkring. Svartvita ränder mot grå himmel; oräkneliga tält i varierande storlek och form, en färglös värld so inhägnas av ett sirligt järnstaket. Till och med det man ser av marken är svart eller vitt, målat, bestrött med pulver eller behandlat med något annat cirkusknep.”

HANDLING:

Ingen cirkusdirektör ropar i megafon, inga clowner sprutar vatten på publiken, inget ”kom och se, kom och se, världens starkaste man”. Inne i dessa svart- och vitrandiga tält döljer sig en helt unik upplevelse, en fest för sinnena. Gå vilse i en labyrint av moln, vandra genom en trädgård gjord av is, häpna inför den tatuerade ormmänniskan som stoppar ner sig själv i en liten låda av glas och förundras över illusionisten som utför omöjliga magiska bedrifter. Välkommen till Le Cirque des Rêves.

Men bakom rökridåerna och speglarna pågår en tävling - en kraftmätning mellan två unga magiker, Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att använda sina illusionskrafter för att överträffa varandra. Vad spelarna inte vet är att detta spel är en duell intill döden och att cirkusen är skådeplatsen för ett slag som utkämpas mellan fantasins och viljans krafter. Oförtröttligt utövar de unga magikerna sin magi med skäl som deras hemlighetsfulla läromästare, Hector och Alexander, är förtegna om.

 

OMDÖME:

Det här är andra boken i mitt liv som jag nu läser för andra gången och jag påminns om varför den har varit en av mina absoluta favoriter. Man kan beskriva boken som en blandning mellan Hungerspelen och Harry Potter i 1800-talsmiljö, med inslag av Heston Blumenthals-liknande middagsbjudningar och en kärlekshistoria á la Romeo och Julia. Det är magisk realism, eller realistisk magi och alltid en hårfin gräns mellan verklighet och dröm. Samtidigt som det är extremt detaljrikt är språket fortfarande flödande och jag kan inte låta bli att få en slags känsla av att vara barn igen. Handlingen, och framför allt själva cirkusen, tar sig ända in i själen och skapar den där otroligt starka känslan när man önskar att någonting fiktivt vore verkligt. Jag uppskattar också författarens förmåga att verkligen sålla ut det som är viktigt. Varje sida, stycke, karaktär och minsta lilla pratstund har en mening. Ingenting är onödigt och ingenting känns någonsin som utfyllnad, vilket enligt min åsikt är ganska ovanligt.

I mitten av detta finns också en kärlekshistoria som egentligen är kärlek vid första ögonkastet, men som också växer fram över tid och aldrig är riktigt självklar. Det är suckig, förbjuden kärlek, men utan det där förutsägbara som berättar hur det kommer att gå. Spänningen håller i sig ända till sista sidan och slutet är både genomtänkt och oförutsägbart.

Som roman är ”Nattens cirkus” ganska annorlunda, lika flytande som den är detaljrik, lika verklig som den är drömsk, lika förståelig som den är obegriplig. Den är väldigt engagerande, men inte till den grad att jag skrattar eller gråter, istället får jag gåshud! Jag vill bara läsa och läsa och läsa! Som sammanfattning skulle jag kalla det en upplevelse att få läsa den. Kanske skulle jag till och med våga påstå att det var en magisk upplevelse. 

 

 
0 kommentarer