GRANNEN

 
Författare: Dan Buthler & Dag Öhrlund
Antal sidor: 608
Första stycket: ”Första april. Vilket jävla skämt. Hela livet var ett dåligt skämt numera. Hans Ecker drog handen över skäggstubben och såg sig omkring i isoleringscellen.”

HANDLING:
Stureplansprofilen Hans Ecker, dömd till över 10 års fängelse, ska flyttas från Kumla till en annan anstalt när någon rammar fångtransporten och kallblodigt skjuter fångvaktarna. Eckers glädje över sin nyvunna frihet blir kortvarig, när det visar sig att den som ligger bakom fritagningen är psykopaten Christopher Silfverbielke - kompanjonen som Ecker trodde att han haft ihjäl för ett drygt år sedan. Det kriminella radarparet Hans Ecker och Christopher Silfverbielke gjorde storverk tillsammans och flydde utomlands. Hårt arbete, tufft liv, riktigt mycket pengar och kvinnor. Ecker gjorde sitt livs största misstag när han tog för givet att Silfverbielke dog där nere i Medelhavet.

Nu har Silfverbielke återvänt till Sverige, fritagit Ecker och köpt ett hus i ett stillsamt villaområde. Han är ute efter hämnd, och även om tillvaron ser städad ut på ytan, pågår ett diaboliskt maktspel innanför hans fyra väggar. Kommissarie Jacob Colt och hans nya kollega, IT-experten Linda Schecker, tvingas inse att Silfverbielke är tillbaka, farligare än någonsin.
 

OMDÖME:
”En nästan vanlig man” satt verkligen som en riktig örfil. Det var någonting jag aldrig läst förut och jag blev riktigt glad när jag insåg att det finns en hel rad med böcker kvar att läsa. ”Grannen” kan man säga sitter som en riktig käftsmäll. Det är riktigt spännande och innehåller ännu fler intriger än första boken. Silfverbielke är om möjligt ännu äckligare och ännu mer osympatisk och hans nya lekstuga i form av ett villaområde får verkligen smaka på hans mediciner. Sedan slår det mig efter två böcker att författarna besitter en väldigt unik skrivstil i den form att de kan presentera en karaktär på bara några få sidor och på dessa få sidor fortfarande skapa ett sådant stort engagemang hos läsaren att jag blir genuint sorgsen när denne dör (ofta genom Silfverbielkes hand). Det är bara en liten bikaraktär i boken, men ändå tar den upp så mycket plats i läsandet och känslorna.
 
Jag är också glad att den lite för snobbiga känslan i skrivspråket som jag störde mig på i första boken har tonats ner lite i denna. Det känns nu mera avslappnat och trovärdigt och flyter på lite lättare. Det jag istället stör mig på i ”Grannen” är att jag tycker att det ibland blir lite för mycket fokus på sex. Jag vet som läsare sedan tidigare att Silfverbielke är ett sexuellt svin som tycker om att förnedra kvinnor genom sadistiska lekar, men här känns det som att det blir lite för mycket. Det känns som om det liggs varannan sida och beskrivningarna blir bara mer och mer intensiva. Alla ligg hade inte riktigt behövts för handlingen, vi fattar att Silfverbielke är en psykopat i alla fall. Sedan är slutet lite för kortfattat. Allting knyts ihop på två kapitel och blir lite för förutsägbart. Men sedan vet jag ju att Silfverbielke måste överleva för att kunna vara med i ytterligare böcker. ”Grannen” var bra och hamnar på samma betyg som ”En nästan vanlig man”, men vi får se om det kommer någon bok i serien som är ännu bättre.
 
 
 
0 kommentarer

JAG FANN DIG

 
Författare: Lisa Jewell
Antal sidor: 322
Första stycket: ”Alice Lake bor i en stuga vid havet. Det är en pytteliten kustvaktarstuga, byggd för över trehundra år sedan, med inskjutna snedtak och dörrkarmar så låga att hennes fjortonårige son måste huka sig för att inte slå huvudet i dem. När de flyttade hit från London för sex år sedan var barnen små. Jasmine var tio, Kai åtta år och Romaine bara fyra månader. Då kunde hon inte tänka sig att hon en dag skulle ha en långbent yngling på en och åttio. Hon kunde inte tänka sig att de någonsin skulle kunna växa ur stugan.”

HANDLING:
En dag finner den ensamstående trebarnsmamman Alice en förvirrad och ensam man nere vid stranden utanför huset där hon bor. Det regnar och mannen sitter blickstilla och tittar ut över havet. När hon försiktigt närmar sid med en jacka som förre hyresgästen lämnat kvar efter sig inser hon att mannen inte har en aning om hur han hamnat på stranden. Han minns ingenting. Inte ens vad han heter.

Samtidigt, mil därifrån, inser Lily att hennes man har försvunnit. De har endast varit gifta i några veckor och det går inte en dag utan att hennes man skyndar hem från jobbet. Själv är Lily ensam i ett främmande land där hon inte känner någon. Polisen verkar inte heller kunna hjälpa henne och ger henne i stället nästa kalldusch - hennes man har aldrig existerat.


OMDÖME:
Jag tycker om Jewell sedan tidigare, särskilt hennes bok ”Fågelburen”. Efter denna, som fungerar som en ganska rak relationsroman, kommer ”Flickorna i parken” och ”Den tredje hustrun” som börjar dra åt spänningsromaner. Det märks att författaren försöker utvidga sig repertoar och skriva in sig i en annan genre, och hon gör det helt okej i dessa två men når inte riktigt ända fram. ”Jag fann dig” är den bok där jag tycker att Jewell verkligen har hittat hem! Detta är en perfekt blandning mellan relationsroman och spänningsroman. Det är verkligen spännande, blandat med lite romantik och alldeles lagom med ledtrådar för att leda läsaren genom handlingen. Det är en morot för att hålla läsaren intresserad, men slutet kom fortfarande som en total överraskning.
 
Som i tidigare böcker är karaktärerna starka och djupa. Jewell har verkligen en unik förmåga att få textliga figurer att komma till liv. Det är också en ganska mörk och allvarlig handling som i sig ger mer djup till boken än bara ren spänning, och trots många tidshopp känns allting tydligt och lättläst. Det är en historia som verkligen håller hela vägen. Man kanske skulle kunna ifrågasätta det faktum att en kvinna helt oprovocerat bjuder in en helt främmande man med minnesförlust till sitt hem där hon och hennes barn bor, men i slutändan köper jag detta. Det finns alla möjliga konstiga personligheter även i den verkliga världen, och i just denna historia råkar det passa perfekt!

 
 
0 kommentarer

EN NÄSTAN VANLIG MAN

 
Författare: Dan Buthler & Dag Öhrlund
Antal sidor: 569
Första stycket: ”Han ser sig omkring och har svårt att dölja sitt förakt. Brats så långt ögat når. Och korkade brudar, wannabes, några i hyggligt smakfulla klänningar, andra utstyrda som de slampor de är. Å ena sidan - vad kan man förvänta sig av en nyårsbal på Stureplan? Å andra sidan - lite kvalitet hade inte skadat. Han hade betalat nästan tre tusen för biljetten. Det hade varit värt top tusen för att hålla packet på avstånd. Vem fan hade släppt in amatörerna här? Gjorde de vad som helst för att sälja biljetter?”

HANDLING:
Christopher Silfverbielke är stjärnmäklare i Stureplans finansvärld. Beundrad och avundad, men helt känslokall och hänsynslös under den charmiga ytan. Van att få vad han vill. Och vem han vill. Men miljonerna och framgångarna är inte nog. Han kräver mer, mycket mer.

Hans Ecker är Christophers bäste och kanske ende vän. På väg att dras in i ett seriöst förhållande med Veronica, men inte beredd att släppa det ljuva livet med champagne, brudar och kokain. Johannes Kruut är rikemanssonen som på nåder får vara med i gänget, ivrig att platsa och bra att ha till hands när krognotorna blir för höga.

När miljonkonton, champagne, sex och kokain inte längre är nog, går de tre männen ännu längre i sin jakt på spänning och njutning. Med Silfverbielke som manipulerande hjärna ger de sig in i en kriminalitet som trappas upp alltmer och resulterar i mord. Katt-och-råtta-leken mellan kommissarie Jacob Colt och trion blir kicken som Silfverbielke letat efter, beviset på hans överlägsenhet.
 

OMDÖME:
Oj, oj, oj säger jag bara! Det här är någonting som jag aldrig läst förut. Jag brukar hålla mig borta från kriminalromaner, för det finns alltid en ganska stor risk att det blir klyschigt och lite töntigt och ibland alldeles för förutsägbart. Men det här var andra bullar! Det är en kriminalroman men med väldigt mycket nytänkande. Spänningen riktigt kryper i kroppen och jag blir riktigt engagerad som läsare. Huvudkaraktären Silfverbielke är minst sagt den absolut vidrigaste människa jag någonsin mött i bokform. Det är riktigt känsloladdat och hjärtat hoppar av ilska och förtvivlan på sina ställen. Och blandat med detta finns också andra sorgliga livsöden, men också några fina och kärleksfulla. Det är väldigt lätt att relatera till och boken har en stark känsla av nutid.
 
Dock tycker jag att början var lite seg och smått rörig. Personbytena är inte alltid självklara och sedan kan jag inte låta bli att känna en viss snobbig ton i skrivspråket. Jag har läst väldigt många böcker och ibland känns det som om författaren försöker lite för mycket. Det blir ibland lite snofsigt och överdrivet, där det egentligen inte behöver vara det. Det liksom skiner igenom mellan raderna. En historia som denna behöver inte det. Det blir inte toppbetyg av denna anledning, men jag kommer i alla fall läsa alla efterföljande böcker om Silfverbielke, bara för att det är så förbannat spännande!
 
 
0 kommentarer