HÄMNAREN

 

 

 

Författare: Buthler & Öhrlund

Antal sidor: 307

Första stycket: ”Helen Westers ansiktsuttryck var obetalbart, Kristdemokraternas ledare log generat samtidigt som hon försökte dölja brösten med ena armen och sitt kön med det andra. Utan att hennes läppar rörde sig var det vädjande budskapet tydligt. Tack Gode Gud för att du kom. Jag vet inte vad det är för fel på dörren, hjälp mig ut!

HANDLING:

Christopher Silfverbielke - stjärnmäklare, mördare och psykopat - har frigivits ur fängelset och inlett en framgångsrik politisk karriär som kristdemokrat. Men på väg mot partitoppen måste han först undanröja några hinder för att återvinna svenska folkets förtroende och fullfölja sin plan.


Många är de som ska få smaka på hans vedergällning - inte minst Jacob Colt, den en gång så skicklige polisen vars familj Christopher krossat, som nu, trött och lätt alkoholiserad, smider sina egna hämndlystna planer vid Europol i Haag.


Till sin hjälp räknar Christopher systern Anna, som är skyldig honom mer än en gentjänst, men hon har något som hennes bror saknar - ett samvete. Och hon vill inte vara med längre.

 

OMDÖME:

Efter att ha varit lite trött på Silfverbielke ett tag var jag lite rädd för att författarna inte skulle kunna hitta tillbaka till den ursprungliga spänningen som höll mig i ett järngrepp i de första två  böckerna, men jodå nu börjar det hetta till igen! Spänningen är återigen på topp och det finns en fin balans mellan mord, sex och intriger. Sedan är det bara ett litet plus i kanten att Anna Nordin äntligen verkar ha skaffat sig en hjärna till denna del i serien. Konflikten mellan henne och Silfverbielke blir ännu en underhistoria att följa och även här är det otroligt spännande.

Författarna verkar dock fortfarande vara kvar i cliff hanger-träsket vilket jag inte är så förtjust i. Det är väl bara tur att jag har alla fortsättningar redan införskaffade och kan fortsätta direkt från en bok till den andra. Annars hade jag föredragit en dubbelt så lång bok med ett riktigt slut. Jag säger inte att cliff hangers inte funkar i böcker över huvud taget, men här känns det alldeles för fragmentariskt. Jag kan inte heller låta bli att ifrågasätta naiviteten och dumdristigheten som porträtteras. Jag förstår att det finns kvinnor som dras till farliga män och föredrar lite mer snusk i sängen än vad gemene fruntimmer vill ha, men är kvinnor verkligen såhär lättlurade och lätta att få i säng? Kanske i vissa fall men dessa böcker drar det verkligen till närapå absurdum. Så toppbetyg blir det inte, men det börjar klättra uppåt igen.

 

 
0 kommentarer

ERÖVRAREN

 

Författare: Buthler & Öhrlund

Antal sidor: 351

Första stycket: ”Christopher Silfverbielke såg grindarna öppnas. Han tog några steg ut i friheten, stannade, blundade och andades in den friska luften genom näsan. ´Ska du komma nu då, vi har bara en halvtimme på oss?´ Ledsagarens röst avbröt hans tankar. ´Visst.´ Christopher gjorde Jocke Hansson sällskap och de gick längs grusvägen mot skogen. Silfverbielkes tankar var långt borta men han tvingades snart tillbaka till verkligheten. ´Förresten, vettu, så var jag ruggigt nära en storvinst på V 75 häromdan. Hade Asterix Hornline bara skött sig så hade jag inte stått hära nu. Näru, hade jag vunnit den dära miljonen så hade dom fått klara sig utan mig. Nu blev de bara två tusen och…´ Bla, bla, bla. Ännu en raketforskare som inte kommit längre i livet än att passa galningar på hispan. Vilken jävla tragedi.”

 

HANDLING:

Psykopaten och seriemördaren Christopher Silfverbielke har med skrämmande medel lyckats bli frigiven från den slutna psykiatriska vård han dömts till. Nu är han tillbaka med nya djävulska planer i sinnet. I tv-rutan ler han mot det svenska folket och säger: "Tack - och förlåt!" En ny mardröm kan börja.

 

OMDÖME:

Vid mitt första möte med Silfverbielke blev jag riktigt imponerad. Det var en karaktär och ett skrivande som jag aldrig tidigare upplevt i skrivande form. Det var genomtänkt, spännande, innovativt och gripande. Men allteftersom jag läst fortsättningen i serien tycker jag böckerna tappar lite för varje del. Det är inte lika spännande längre, psykopatin som varit den tidigare röda tråden som hållit ihop handlingen börjar halta lite. Det blir faktiskt nästan lite tråkigt på sina ställen. Som jag nämnt i tidigare delar i serien så tycker jag inte alls om karaktären Anna Nordin. Hon blir bara mer och mer konstig och nu är det fler karaktärer jag börjar ifrågasätta. Ofta tänker jag ”beter man sig verkligen så här i verkligheten!?” och till slut tar det ner själva läsupplevelsen, när allt man gör är sitter och undrar om det man läser verkligen är logiskt.

 

Sedan har författarna övergått från ett slags komplett skrivande, där bokens delhandling faktiskt slutar på sista sidan, till att avsluta med cliffhangers. Jag vet inte om jag tycker om det. I slutändan känns det som om författarna börjar få slut på idéer och kanske borde sätta punkt för serien, men istället delar de upp handlingen i flera böcker och fyller ut så mycket de bara orkar. Det känns inte fulländat längre. Jag kommer behöva läsa de kvarvarande böckerna i serien, dels för att jag på ett sätt bara måste för att jag redan kommit så långt i handlingen, dels för att se om detta haltande faktiskt kan ta fart igen. Kanske kan författarna gnugga igång fantasin och återigen väcka intresset för Silfverbielke. Men denna bok i serien förtjänar enligt mig inte mer än medelbetyg.
 
 
 
0 kommentarer

UPPGÖRELSEN

 
Författare: Buthler & Åhlund
Antal sidor: 465
Första stycket: ”Jacob Colt ville skrika rakt ut. Slå, sparka, kanske döda. Men inte ett ljud kom över hans läppar. Medan han knöt nävarna rann tårar av rädsla, hat och ett plötsligt tvivel på den egna förmågan, utmed kinderna. För en stund försvann alla ljud från omgivningen. Mullret från brandbilarnas motorer när pumparna arbetade för högtryck, grannarnas upprörda röster, hundskall och smattret från polishelikoptern som cirklade ovanför.”

HANDLING:
Efter att ha hållit sig gömd utomlands är nu Silfverbielke tillbaka i Sverige. På själva julafton har han involverat kriminalkommissarie Jacob Colts egen familj i sina ondskefulla handlingar, och nu planerar mördaren sin hämnd på en enslig gård i mörkaste Småland. Det är upplagt för en sista desperat kraftmätning mellan de två ärkefienderna, en sammandrabbning som hotar att få ödesdigra konsekvenser inte bara för de två männen själva utan för ett stort antal människor i deras omgivning - mer eller mindre oskyldiga.
 

OMDÖME:
Nja, jag vet inte riktigt. Det är spännande som vanligt och psykopatin blir bara mer och mer utstuderad. Författarna måste ha gjort sin beskärda del av efterforskning i ämnet för att få Silfverbielke så vidrig som han är. De låter läsaren bli den allseende berättaren som vet precis vilket monster han är, samtidigt som den skriftliga allmänheten bara ser en charmig snygging att hoppa i säng med. Trots sin makabra personlighet går det inte att komma ifrån att han som karaktär är väldigt intressant.
 
Men allting blir i denna del lite utdraget. Eftersom det är en fortsättning på boken innan känner jag att man kunde ha skippat mycket utfyllnad och istället slagit ihop både ”Återvändaren” och ”Uppgörelsen”. Nu blir det lite tradigt och jag väntar mest på att författarna ska komma till saken. När slutet väl kommer händer det också lite för snabbt. Sedan blir jag bara mer och mer frustrerad på Anna Nordin. Jag vet aldrig var jag har henne och hon tycks aldrig kunna bestämma sig över någonting, varken vilka val hon ska göra, vad hon egentligen tycker om sin bror, eller vem hon är som person. Om jag inte var så frustrerad skulle jag tycka synd om henne.
 
Så nej, denna del i serien tappar några poäng gentemot sina företrädare. Det är fortfarande bra men jag hoppas att efterföljande böcker ska kunna plocka upp stafettpinnen och lyfta historien till sitt rätta intresse igen. För just nu börjar jag ärligt talat trötta lite på Silfverbielke.
 
 
 
 
0 kommentarer