GRACE

 

Författare: Anthony Doerr

Antal sidor: 467

Första stycket: ”Han banade sin väg genom avgångshallen och stannade till vid ett fönster för att titta på en man som med två orangefärgade käppar vinkade in ett jetplan i dess gate. Högt ovanför det asfalterade området var himlen utan minsta fläck, den obevekliga tropiska blå färg han aldrig riktigt kunnat vänja sig vid. Vid horisonten hade moln tornat upp sig, cumulus congestus, ett tecken på att någon form av tumult var på färde därute, över havet.”

HANDLING:

Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning. När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda dottern. 

Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet.

 

OMDÖME:

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. ”Ljuset vi inte ser” är en av mina absoluta favoritböcker, men ”Grace” är skriven många år innan den och jag tror Doerr just var i sitt tidiga skrivande och kanske inte riktigt hade hittat sig själv än. För ”Grace” är förvisso skriven med ett vackert språk och karaktärerna är tydliga och väcker empati. Handlingen tycker jag är vacker och behandlar starka teman som rädsla och moraliska frågor, men i slutändan haltar den fram och det poetiska språket går ofta till överdrift. Tar man huvudpersonen David stöter man redan i början på problem. Jag både förstår honom och vill skrika på honom men mest av allt vet jag aldrig var jag har honom. Han är så ostabil, handlingsfattig och oförutsägbar och hans handlingar blir ibland rentav obehagliga. Sedan tycker jag inte om kärleken mellan honom och Sandy. Den är inte vacker och romantisk på något sätt utan istället ologisk och nästan läskig. Någonstans brister författarskapet och någonting som hade kunnat vara vackert (och kanske också ses som vackert av många, vad vet jag) blir istället konstigt och obehagligt.

I slutändan är det små detaljer som håller boken samman, så som Davids underliggande passion för snö och Naaliyahs växande intresse för insekter. Rädslan för att skada någon man älskar ligger hela tiden nära kärleken till densamma. Det kan tyckas befängt att lämna sin familj i tjugofem år på grund av en mardröm, men jag tycker i alla fall att författaren här lyckas förmedla logiken bakom. Jag förstår varför David lämnar dem. Jag förstår hans rädsla och därför hans handlande och det är just denna bit av historien som också ger störst intryck på mig. Sedan är det bara synd att detta inte håller i sig och istället övergår i någonting som jag inte förstår och tycker är obehagligt.

Så sammanfattningsvis finns det fina inslag men tyvärr är det ingenting som består. Ska man läsa någonting av Anthony Doerr ska det vara ”Ljuset vi inte ser” och ingenting annat. ”Grace” blir som ett experimentellt alster där författaren undersöker vad som fungerar och inte, för att sedan ta alla de bra bitarna och skriva en roman där allting fungerar. 

 

 
0 kommentarer

SIGRIDS HEMLIGHET

 
Författare: Karin Wahlberg
Antal sidor: 346
Första stycket: ”Sigrid for fram i drömmen. Natten var svart och lång, men hon själv lätt som vinden. Hon drev hästen frustande fram i galopp så att de nysådda hovarna sjöng i markerna. Över stock och sten flög hon, över hagar och ängar som ångade av fukt sedan vinterns sista snöfläckar långsamt hade smält bort.”

HANDLING:
Det är en vacker vårmorgon, ovanligt varm för årstiden, solen skiner och himlen är klarblå. Men luften vibrerar av oro. Sigrid vet inte vad det beror på, bara att det handlar om mor, som ligger i födslovåndor. Hennes plågade skrik har hörts hela natten och Sigrid hade blivit tillsagd att se efter sin lillebror. När Sigrid vaknar är han borta och trots att hon frågar både trälar och husfolk hittar hon honom ingenstans.

Förtvivlan sliter i bröstet och när Sigrid äntligen hör broderns röst bryr hon sig inte om att ljudet kommer från skogen, den mörka och farliga. I bara särk och utan något på fötterna springer hon genom snåren, bort från tryggheten på gården och in i skogen. Där hittar hon till slut brodern. Men det är också där Sigrid råkar ut för något, något fruktansvärt som hon aldrig berättar om. Händelsen förändrar hela Sigrids liv, men är för alltid hennes hemlighet.
 

OMDÖME:
Det här är den andra boken i serien ”Släkten” och efter att ha läst ”Blandat blod” och inte tyckt det var så bra hoppades jag verkligen att denna skulle vara bättre. Det var den tyvärr inte. Det finns aspekter som är bra. Återigen är den historiska speglingen fängslande och det är en spännande skildring av ett Sverige i förändring på gränsen mellan vikingatid och medeltid där kristendomen fick större och större makt. Det blir också ett starkt porträtt av kärleken mellan barn och förälder. Sigrid och hennes mor Bothild står som starka karaktärer men annars tycker jag inte att jag lär känna någon annan. Kanske är detta inte jätteviktigt för handlingen men jag tycker ändå att det känns lite platt.
 
Förutom det historiska inslaget och två starka karaktärer är jag rädd att det bara går utför. Språket är svårläst, handlingen liksom hackar fram och jag hittar ingen riktig röd tråd. Mycket känns också mest som utfyllnad. Till skillnad från ”Blandat blod”, som jag tyckte var alldeles för kortfattad och hade vunnit på att vara lite längre, tycker jag nu att ”Sigrids hemlighet” hade blivit bättre om den var lite kortare. Trots vissa känsliga ställen blir jag inte engagerad, delvis på grund av det svåra språket men också den hackande handlingen. Slutet är alldeles för hastigt och händer så snabbt att jag nästan missade det och i slutändan tar det väldigt lång tid att läsa ut boken just eftersom jag inte känner något sug efter att läsa den. Sedan tycker jag att faktan om historien tar lite för mycket plats. Det är förvisso en historisk roman, men eftersom både karaktärerna och handlingen haltar fram utan en röd tråd blir också historien lite tradig i slutet. Det är lite samma känsla som i Ildefonso Falcones böcker, men dessa har ett mycket mer levande skriftspråk som han väver in i starka karaktärer och deras hemska livsöden. Där funkar de invävda historielektionerna, men tyvärr gör de inte det i ”Sigrids hemlighet”.
 
Nej, det här var inte en bok för mig. Jag är dock fortfarande sugen på att läsa de efterföljande böckerna i serien. Trots allt är alla böcker skrivna av olika författare så det kan nog komma en och annan guldklimp längre fram. Men detta blir inte mer än medel.
 
 
 
0 kommentarer

BARNMORSKAN I HOPE RIVER

 
Författare: Patricia Harman
Antal sidor: 427
Första stycket: ” ’Hur länge tror du mitt barn har varit dött?’ Katherine vänder sig mot mig och jag hör på rösten att hon fortfarande gråter. ’I fem dagar kanske’, svarar jag min patient. ’Jag hörde hjärtslagen när jag undersökte dig i fredags och du sa att barnet rörde sig under söndagsgudstjänsten. Blunda nu. Försök i alla fall. Du behöver vila’ ”

HANDLING:
I depressionens Virginia tar Patience Murphy jobbet som ingen annan vill ha. I hennes tuffa vardag som barnmorska delar hon i ena stunden föräldrars sorg över ett förlorat barn för att i nästa stund dela lyckan inför ett nytt liv. Sitt eget känsloliv förvarar Patience dock bakom ett hårt pansar, som även döljer en mörk hemlighet. När den svarta flickan Bitsy dyker upp tvingas Patience omvärdera mycket, och deras oväntade vänskap blir en tändande gnista.
 

OMDÖME:
Det här var en väldigt vanlig men ändå så ovanlig bok. Det är en historisk skildring av en tid i Amerika efter kriget. Ingen har pengar, alla har det svårt, men ändå fortsätter livet i de små byarna. Och Patience blir en del av detta liv. Genom hennes ögon får läsaren följa med på alla uppdrag. Trots svåra tider föds barn och vi får läsa om både underbara, och hemska födslar. Det är också detta som gör denna bok så ovanlig. Det är en rörande roman som i grunden känns väldigt varm och genuin. Den tar upp frågor om vänskap, ras, osjälviskhet och fattigdom, och mitt i allt detta finns Patience som inte bara hjälper andra familjer med deras svåra tillvaro, utan också sin egen. I en verklighet där ingen har några pengar finns heller inte mycket att hämta i lön, men med små medel och mycket hjärta lyckas Patience överleva och mer därtill. Alla livsöden och upplevelser går rakt in i själen och jag läser hela boken med stor medkänsla och uppmärksamhet.
 
Det enda jag har att klaga på är att slutet känns lite malplacerat. Det passar inte riktigt in och jag anser att boken kunde ha slutat några kapitel tidigare. Varför det finns med tror jag är för att betona rasfrågan som ibland tas upp i boken (bland annat i och med Patience vänskap med den mörkhyade Bitsy) men som sagt, jag tycker att det känns lite felplacerat. Spänningen i rasfrågan finns där i alla fall och behövs egentligen inte förstärkas, som den görs i slutet. Men trots att jag ser den sista biten som lite onödig kan jag i alla fall ge boken nära toppbetyg.
 
 
 
 
0 kommentarer