TJÄNARINNANS BERÄTTELSE

Författare: Margaret Atwood

Antal sidor: 345

Första stycket: ”Vi sov i det som en gång hade varit gymnastiksalen. Golvet var av fernissat trä, med påmålade linjer och cirklar, för spelen som tidigare spelades där: ringarna för basketbollnäten satt fortfarande kvar, men näten var borta. Runt salen löpte en läktare, för åskådarna, och jag tyckte att jag, svagt som en efterbild, kunde urskilja den fräna lukten av svett, med en söt anstrykning av tuggummi och parfym från flickorna som såg på, i filttygskjolar så som jag hade sett på fotografier, senare i minikjolar, sedan långbyxor, sedan med ett enda örhänge spretigt grönstrimmigt hår. Det brukade ordnas dans där: musiken dröjde sig kvar, en palimpsest av ohört ljud, stil ovanpå stil, en underström av trummor, en ödslig jämmer, girlander av silkespappersblommor, pappdjävlar, en roterande boll av speglar som bepudrade de dansande med ett snöfall av ljus.”

HANDLING:

I Atwoods klassiska dystopi från 1985 ges en bild av ett framtida USA, som förvandlats till den kristet fundamentalistiska republiken Gilead. I kampen mot sjunkande födelsetal rekryteras kvinnor i fruktsam ålder och utnyttjas hämningslöst som Tjänarinnor när de befruktas mot sin vilja av härskarklassens män, Anförarna.

­Offred är en Tjänarinna som lever under strikt övervakning, men som drömmer om att ta sig bortom Muren och bli fri igen.


OMDÖME:

Jag har sett serien på HBO innan jag läste boken och tycker nog att den filmatiserade versionen är strået vassare. Utan att ha sett serien först hade jag tyckt det varit lite svårt att komma in i handlingen. Det krävs verkligen att man har hjärnan med sig när man läser. Allt som allt är det en väldigt nytänkande handling som är lika skrämmande som den är påtaglig. Det är en fiktiv framtidsvision, men ändå känns den ända in i benmärgen och gång på gång hamnar den lilla tanken i huvudet som säger att ”det är nog inte helt omöjligt att det skulle kunna bli såhär i framtiden på riktigt”.

Vi får historien berättad ur Offreds (vars riktiga namn är June) perspektiv och det är en väldigt insiktsfull och psykologisk framställning som porträtteras. Det är lite av en här-kommer-alla-känslorna-på-en-och-samma-gång-feeling och hade bakgrunden inte varit så fruktansvärd hade det nästan känts aningen komiskt. Offred har en väldigt bitsk tunga men hon är samtidigt väldigt smart. Hon går igenom sin vardag med en lagom dos av ironi och bitterhet, men bär samtidigt en stor rädsla för sitt liv som är ständigt överhängande. Det blir som en slags omskrivning av dåtidens Stalin-period. Människor är rädda för allt: vad de säger och gör, vem de träffar och var och när och varför. Boken blir således en slags motståndskraft som visar på den verkligt starka mänskliga viljan att inte bara överleva, utan också vara sig själv. Offred beskriver en restriktiv och nedtryckande verklighet men det vi istället ser är hennes tankar på papper, och det är just hennes innersta, tysta, tankar som de aldrig kan ta ifrån henne.

Språket är väldigt målande och tankesvävande med många liknelser och metaforer. Ibland kanske det blir lite svårläst och jag kan tycka att det beskrivande och utsvävande tar lite väl stor plats, men det är också därför som jag föredrar den filmatiserade versionen. Den tar verkligen denna hemska historia och ger den liv, samtidigt som den bibehåller Offreds snärtiga syn på sin tillvaro med en perfekt balans. Jag kan definitivt fortfarande rekommendera ”Tjänarinnans berättelse” som ett eget verk, men sedan tycker jag att man också ska se serien.

 

 
0 kommentarer