BARA BÖCKER!

HÄMNDEN ÄR LJUV AB

Bokrecensioner, Komedi Permalink0

Författare: Jonas Jonasson

Antal sidor: 413

Första stycket: ”Han hade ingen aning om vem Adolf var och han hade aldrig hört talas om Österrike-Ungern. Han behövde heller inte veta. Han var medicinman i en avlägsen by på den afrikanska savannen. Gjorde så få avtryck i den röda, järnhaltiga jorden att det inte längre är någon som minns vad han hette.”

 

HANDLING:

Under en midsommarfest med grannarna föds en affärsidé i Hugo Hamlins hjärna. Det diskuteras över sill och nubbe: Vad gör du om någon trampar dig på tårna? Kanske ställer ut sina sopor där du inte skulle önska. Är näsvis. Repar din bil. Små och stora irritationer världen över går att omvandla till pengar. Företaget Hämnden är ljuv AB är strax ett faktum.

Jonassons femte roman rör sig ledigt över kontinenterna, ödet förvandlar de parallella berättelserna till en. En tunnklädd massaj och medicinman i centrala Stockholm i smällkalla vintern. Entreprenören som säljer hämnd på burk. Ett hämndlystet par. Och han som alla vill hämnas på. Allt kryddat med ett par målningar av oklart värde. Tusen dollar eller en miljon? Vem har målat dem? Vem äger dem? Och vad har påven med allt att göra?

 

OMDÖME:

Jag har läst alla Jonassons böcker och har inte ännu blivit besviken. Betygen har förvisso skiftat lite den sista tiden och jag fattade inte riktigt lika stort tycke för den senaste ”Mördar-Anders och hans vänner”. Men med ”Hämnden är ljuv AB” börjar det att sakta krypa uppåt igen. Det är fantastiskt som vanligt i sann Jonasson-anda. Det är lika trovärdigt som det är otroligt, lika befängt som självklart och lika absurt som jordnära. Språket är som alltid flytande och lättläst och skapar en närhet till läsaren som gör det väldigt lätt att relatera till historien och dess karaktärer. När det gäller karaktärerna känns det också som om författaren har utvecklats sedan tidigare böcker. De känns originella och egna – till skillnad från tidigare böcker där det mest känns som om det är väldigt många Allan Karlsson som bara byter utseende. Persongalleriet känns i och med detta bredare och jag kan ta till mig historien på ett helt annat sätt, det blir människor att intressera sig för och känna med.

Det känns dock som om det hade varit bäst om boken slutat bara ett eller två kapitel tidigare. Upplösningen känns ganska hafsig, för att mynna ut i någonting som ändå är väldigt fint, för att tyvärr slutligen pressa ut i någonting som känns onödigt. Men förutom ett lite ostadigt slut ändå en klassisk roman á la Jonasson som alltid får mig att dra på munnen och sugas med i alla tokigheter som på något konstigt sätt ändå funkar så bra.
 
 
Till top