SKRIFTLIGT PORTRÄTT // FREDRIK BACKMAN

Carl Fredrik Backman föddes den 2 juni 1981 i Stockholm. Han är uppvuxen i Helsingborg, studerade religionsvetenskap men avbröt studierna för att arbeta som truckförare. Han är sedan 2009 gift med Neda Shafti Backman och debuterade som författare år 2012 med ”En man som heter Ove” och ”Saker min son behöver veta om världen” på samma dag. Senare kom ”Min mormor hälsar och säger förlåt” 2013, ”Britt-Marie var här” 2014, ”Björnstad” 2016 och ”Vi mot er” 2017. Han har även givit ut novellerna ”Och varje morgon blir vägen hem längre och längre” och ”Ditt livs affär” under år 2017. Han är inte bara omtyckt i Sverige utan har givits ut i 40 olika länder i över fem miljoner exemplar. Fem av hans böcker har nått New York Times bästsäljarlista och filmatiseringen av ”En man som heter Ove” nominerades till en Oscar. 

 

 

Fredrik Backman är min absoluta favoritförfattare och efter att till och med ha läst hans noveller kan jag stolt säga att jag har läst allt han skrivit. Hans sätt att skriva liknar ingenting annat, och inget annat sätt att skriva tar sig så långt in i min själ. Han kan med små medel göra stor skillnad. Varje ord har en mening, ingenting känns överflödigt, men samtidigt känns ingenting uträknat. Det känns bara naturligt. Den här människan är född skribent och ingenting annat. Gång på gång blir jag förundrad över hur han kan skapa text som påverkar så starkt. Hur han pusslar med bokstäver så att de skapar magi.

Ett signum är hur han avslutar varje kapitel med små framtidsblickar, som om han hjälper läsaren att spå vad som kommer att hända. Det kan hända om 10 år, eller en vecka, eller imorgon. Ingenting är skrivet i sten, men allting är ändå självklart, och trots att allting är självklart är det fortfarande oförutsägbart och överraskande. En paradox som inte många författare klarar av. Backman är också en mästare på att kombinera allvarliga ämnen med humor. Man sveps in i historien så snabbt att man inte hinner märka att man sitter och gapskrattar på en sida, för att på nästa falla i tårar, och det känns helt naturligt. Ibland måste hjärtat ha en paus för att kunna processa allt vackert och det är också detta som gör skillnaden mellan en bra bok och en fantastisk bok. En fantastisk bok är omöjlig att sträckläsa, den måste läsas i omgångar för att hjärtat ska klara av den.

Vad jag också tycker om med Backman är hans stora ödmjukhet. Gång på gång, i tidningar, i sociala medier, i blogginlägg och förord, marknadsför han alltid sig själv som en i mitten. Någon som är ganska bra på att skriva och därför gör det ibland. Trots att hans böcker tar stor plats, gör han själv aldrig det. Han verkar nöjd med att vara lite för sig själv. Allt jag vet är att jag gärna skulle ta en kopp kaffe med människan för att få diskutera hans böcker. För någon som kan skriva så insiktsfullt måste ha mycket att säga om allt och alla. Igenkänningsfaktorn i hans böcker är nämligen alltid hög och trots att alla karaktärer ofta är väldigt speciella och ibland excentriska finns alltid små stråk av vardaglighet att hitta. Man kan förneka mycket, men innerst inne tror jag att det bor en liten Ove i oss alla.
 
 
 
 
 
0 kommentarer