UPPGÖRELSEN

 
Författare: Buthler & Åhlund
Antal sidor: 465
Första stycket: ”Jacob Colt ville skrika rakt ut. Slå, sparka, kanske döda. Men inte ett ljud kom över hans läppar. Medan han knöt nävarna rann tårar av rädsla, hat och ett plötsligt tvivel på den egna förmågan, utmed kinderna. För en stund försvann alla ljud från omgivningen. Mullret från brandbilarnas motorer när pumparna arbetade för högtryck, grannarnas upprörda röster, hundskall och smattret från polishelikoptern som cirklade ovanför.”

HANDLING:
Efter att ha hållit sig gömd utomlands är nu Silfverbielke tillbaka i Sverige. På själva julafton har han involverat kriminalkommissarie Jacob Colts egen familj i sina ondskefulla handlingar, och nu planerar mördaren sin hämnd på en enslig gård i mörkaste Småland. Det är upplagt för en sista desperat kraftmätning mellan de två ärkefienderna, en sammandrabbning som hotar att få ödesdigra konsekvenser inte bara för de två männen själva utan för ett stort antal människor i deras omgivning - mer eller mindre oskyldiga.
 

OMDÖME:
Nja, jag vet inte riktigt. Det är spännande som vanligt och psykopatin blir bara mer och mer utstuderad. Författarna måste ha gjort sin beskärda del av efterforskning i ämnet för att få Silfverbielke så vidrig som han är. De låter läsaren bli den allseende berättaren som vet precis vilket monster han är, samtidigt som den skriftliga allmänheten bara ser en charmig snygging att hoppa i säng med. Trots sin makabra personlighet går det inte att komma ifrån att han som karaktär är väldigt intressant.
 
Men allting blir i denna del lite utdraget. Eftersom det är en fortsättning på boken innan känner jag att man kunde ha skippat mycket utfyllnad och istället slagit ihop både ”Återvändaren” och ”Uppgörelsen”. Nu blir det lite tradigt och jag väntar mest på att författarna ska komma till saken. När slutet väl kommer händer det också lite för snabbt. Sedan blir jag bara mer och mer frustrerad på Anna Nordin. Jag vet aldrig var jag har henne och hon tycks aldrig kunna bestämma sig över någonting, varken vilka val hon ska göra, vad hon egentligen tycker om sin bror, eller vem hon är som person. Om jag inte var så frustrerad skulle jag tycka synd om henne.
 
Så nej, denna del i serien tappar några poäng gentemot sina företrädare. Det är fortfarande bra men jag hoppas att efterföljande böcker ska kunna plocka upp stafettpinnen och lyfta historien till sitt rätta intresse igen. För just nu börjar jag ärligt talat trötta lite på Silfverbielke.
 
 
 
 
0 kommentarer

ÅTERVÄNDAREN

 
Författare: Buthler & Öhlund
Antal sidor: 426
Första stycket: ”Christopher Silfverbielke drog ett djupt bloss på cigaretten och betraktade det skimrande klot som långsamt försvann i Mexikanska golfen. Sanden var fortfarande varm och en lätt bris gjorde temperaturen behaglig. En man gick sakta längs vattenlinjen medan hans svarta hund sprang ut i vågskvalpet. Längre bort stod ett ungt par och kysstes. Annars var allt stilla. Han skulle sakna Ft. Myers Beach. Inte idioterna. som vistades där, men just stranden. I solnedgången och på kvällarna inbjöd lugnet till långa promenader då han kunde tänka över det som hänt. Och det som måste komma.”

HANDLING:
Efter att ha levt under falsk identitet i Florida beslutar Silfverbielke sig för att återvända till Stockholm. Men det dröjer inte länge förrän han förstår att saker och ting aldrig kommer att bli som förr. Och att det är kommissarie Colts fel. Hos Silfverbielke föds en djävulsk plan som ska genomföras till varje pris.
 

OMDÖME:
Det här var lika spännande som vanligt. Efter att ha läst ”En nästan vanlig man” som var lite för snobbig och ”Grannen” som var lite för sexig tycker jag nu att författarna har hittat en bra balans. Språket har kommit till sin rätt och alla intriger känns trovärdiga och väl behövda. Silfverbielke är om möjligt vidrigare än någonsin och i slutändan verkligen det som håller boken samman. Men återigen är det inte ett perfekt alster.
 
För det första stör jag mig lite på karaktären Anna Nordin (som visar sig vara Christoffers syster). Hon känns alldeles för naiv och inte alls trovärdig, nästan lite schizofren. Ena sekunden är hon självsäker, tuff och råbarkad, för att i andra sekunden darra som en liten hundvalp, gråta och böna om råd. Hon är helt enkelt lite konstig. Sedan tycker jag också att Colts privatliv får lite för mycket plats i denna del av historien. Denna polis som verkat så kompetent och bestämd i tidigare böcker faller nu handlöst efter privatlivets problem till den grad att jag vill skrika: men herregud människa, bestäm dig någon gång!! Men oavsett fortsatta små fel är det ändå förbannat spännande och jag ska definitivt läsa alla andra böcker i serien. I alla fall minst nästa bok i linjen eftersom denna var den första som slutade i en hemsk cliffhanger. Men betyget ligger kvar på en stabil åtta.
 
 
 
 
0 kommentarer

SÄG ATT DU ÄR MIN

 
Författare: Elisabeth Norebäck
Antal sidor: 420
Första stycket: ”Jag ligger kvar på golvet. Benen uppdragna, armarna runt knäna. Andas in. Andas ut. Hjärtslagen pulserar i öronen, smärtan i magen har övergått till illamående och jag har slutat skaka. Jag heter Stella Widstrand nu, inte Johansson. Jag är trettionio år, inte nitton. Och jag får inte panikattacker längre. Ett grått höstljus faller in i rummet. Jag här ljudet av regn, det öser fortfarande ner. Min mottagning ser ut som vanligt. De höga fönstren, de mossgröna väggarna. Målningen med det vidsträckta landskapet och trägolvet med den handknutna mattan. Mitt gamla nötta skrivbord, fåtöljerna i hörnet innanför dörren. Jag minns hur jag inredde rummet själv, hur noga jag var med varje detalj. Jag kommer inte längre ihåg varför det var så viktigt.”

HANDLING:
För många år sedan försvann Stellas dotter från stranden under en semesterresa. Efter ett intensivt sökande lades polisutredningen ned. Det antogs att flickan förts iväg av strömmarna och drunknat. Hon dödförklarades.

Tjugoett år senare har Stella gått vidare med sitt liv. Hon arbetar som psykoterapeut, är gift med Henrik och tillsammans har de en son, Milo.
När en ung kvinna kommer till hennes mottagning drabbas Stella av en svår panikattack. Hon är övertygad om att kvinnan är hennes döda dotter, Alice.

Mötet innebär början på en farlig resa genom det förflutna. Stella måste till varje pris ta reda på vad som egentligen hände med Alice. Hon blir besatt av sin nya patient, agerar alltmer desperat och påstår att någon vill döda henne.
Men då ingen tror på henne börjar Stella tvivla på sitt mentala tillstånd; är hon paranoid eller ska hon våga lita på sin instinkt?


OMDÖME:
Det här var en bra bok. Thrillers kommer alltid med en risk att vara lite för klyschiga och förutsägbara, men detta var raka motsatsen. Handlingen var, inte helt ny, men ändå spännande och oförutsägbar. Den behandlar känsliga ämnen så som moderskap och psykisk ohälsa och allting känns väldigt trovärdigt och nära inpå skinnet. Hur skulle jag reagera om någon i min närhet betedde sig som Stella gör? Skulle jag tro på henne trots att alla andra inte gör det? En typisk engagerande bok med tydlig moraletik. Vad skulle jag göra i denna situation? Dock kan jag tycka att historien ibland rör sig lite väl långsamt fram. Det blir väldigt mycket tankar och alldeles för lite action, en liten omskrivning av ”mycket snack och lite verkstad”. Det finns en underliggande röd tråd som bygger upp en känsla av att någonting hemskt kommer att hända, men det tar tid innan vi äntligen kommer dit. Trots att det är spännande under tiden kanske romanen hade vunnit på att kortas ner lite.
 
Men jag tyckte att slutet var väldigt bra, kanske lite kort, men i alla fall genomtänkt. Jag blev innerligt chockad över utgången och de sista 80 sidorna var riktiga nagelbitare. Allt som allt en väldigt bra thriller och debutroman som tippar min skepticism för genren lite åt det positiva. Kanske vågar jag mig på ännu en i framtiden.
 
 
 
 
 
0 kommentarer