BARNMORSKAN I HOPE RIVER
Antal sidor: 427
Första stycket: ” ’Hur länge tror du mitt barn har varit dött?’ Katherine vänder sig mot mig och jag hör på rösten att hon fortfarande gråter. ’I fem dagar kanske’, svarar jag min patient. ’Jag hörde hjärtslagen när jag undersökte dig i fredags och du sa att barnet rörde sig under söndagsgudstjänsten. Blunda nu. Försök i alla fall. Du behöver vila’ ”
HANDLING:
I depressionens Virginia tar Patience Murphy jobbet som ingen annan vill ha. I hennes tuffa vardag som barnmorska delar hon i ena stunden föräldrars sorg över ett förlorat barn för att i nästa stund dela lyckan inför ett nytt liv. Sitt eget känsloliv förvarar Patience dock bakom ett hårt pansar, som även döljer en mörk hemlighet. När den svarta flickan Bitsy dyker upp tvingas Patience omvärdera mycket, och deras oväntade vänskap blir en tändande gnista.
OMDÖME:
Det här var en väldigt vanlig men ändå så ovanlig bok. Det är en historisk skildring av en tid i Amerika efter kriget. Ingen har pengar, alla har det svårt, men ändå fortsätter livet i de små byarna. Och Patience blir en del av detta liv. Genom hennes ögon får läsaren följa med på alla uppdrag. Trots svåra tider föds barn och vi får läsa om både underbara, och hemska födslar. Det är också detta som gör denna bok så ovanlig. Det är en rörande roman som i grunden känns väldigt varm och genuin. Den tar upp frågor om vänskap, ras, osjälviskhet och fattigdom, och mitt i allt detta finns Patience som inte bara hjälper andra familjer med deras svåra tillvaro, utan också sin egen. I en verklighet där ingen har några pengar finns heller inte mycket att hämta i lön, men med små medel och mycket hjärta lyckas Patience överleva och mer därtill. Alla livsöden och upplevelser går rakt in i själen och jag läser hela boken med stor medkänsla och uppmärksamhet.
Det enda jag har att klaga på är att slutet känns lite malplacerat. Det passar inte riktigt in och jag anser att boken kunde ha slutat några kapitel tidigare. Varför det finns med tror jag är för att betona rasfrågan som ibland tas upp i boken (bland annat i och med Patience vänskap med den mörkhyade Bitsy) men som sagt, jag tycker att det känns lite felplacerat. Spänningen i rasfrågan finns där i alla fall och behövs egentligen inte förstärkas, som den görs i slutet. Men trots att jag ser den sista biten som lite onödig kan jag i alla fall ge boken nära toppbetyg.
