NÅGONSTANS NÄRA LYCKAN
Antal sidor: 362
Första stycket: ”Det var tyst i salen, bortsett från ett konstant hasande, ett mystiskt klickande och Maises egna hjärtslag. Has, klick, bom, has, klick, bom. ’Lugna ner dig din dumsnut. Det kommer att gå bra.’ ”
HANDLING:
Maisies liv är inte lätt. I sviterna efter ett våldsamt för- hållande är hon ensamstående med två tonårsbarn och en mamma med alzheimer. Maisies dotter Valerie vill inget hellre än att återförenas med sin våldsamma pappa och Maisies son Jeremy är … annorlunda. Trots att alla i familjen avgudar honom känner han sig fortfarande som en utomjording. Och när Maisie en januarikväll går ut på sin första dejt på flera år händer det som inte får hända: Jeremy försvinner.
Dagarna som följer är de mörkaste i Maisies liv och det visar sig snart att det inte bara är Jeremy som har försvunnit, utan även hans bästa vän Rave. Samtidigt som hela staden letar efter de försvunna pojkarna blir rykten till nyheter i den lilla irländska byn de bor i, och snart tvingas Maisie ifrågasätta hur väl hon egentligen känner sin son.
Dagarna som följer är de mörkaste i Maisies liv och det visar sig snart att det inte bara är Jeremy som har försvunnit, utan även hans bästa vän Rave. Samtidigt som hela staden letar efter de försvunna pojkarna blir rykten till nyheter i den lilla irländska byn de bor i, och snart tvingas Maisie ifrågasätta hur väl hon egentligen känner sin son.
OMDÖME:
Efter att ha läst McPartlin’s tidigare alster ”Rabbit Hayes sista dagar” hade jag höga förväntningar på denna. Det är alltid spännande att se om samma författare kan leverera lika starkt två gånger. Och det kunde hon! ”Någonstans nära lyckan” är riktigt bra. Det är spännande, rörande, känslosamt och underbart på en och samma gång. McPartlin är duktig på karaktärer och trots ganska många namn att hålla reda på känns det inte som någonting svårt. Allting flyter på. Maisie får en stor portion empati och både dottern och sonen bidrar med djupa diskussioner. Trots att historien utspelar sig på 90-talet är det ändå en väldigt samtida känsla. Det tas upp ämnen som moderskap, identitet, sexualitet och vänskap och det riktigt tar sig in i kroppen och påverkar en till den gräns att jag ibland måste lägga ner boken och andas en stund. Det är så underbart, och så hemskt.
Den här boken förtjänar ingenting annat än full pott. Djupa karaktärer, samtida ämnen, en spännande historia som håller hela vägen, ett starkt slut och lite tårar på det. Jag har ingenting att klaga på.
