VI MOT ER
Antal sidor: 519
Första stycket: ”Har du sett en stad falla? Vår gjorde det. Vi kommer säga att våldet kom till Björnstad den här sommaren, men det kommer vara en lögn, våldet fanns redan här. För ibland är det så enkelt att få människor att hata varandra att det känns obegripligt att vi någonsin gör något annat.”
HANDLING:
Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar ”Vi mot er” historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för.
OMDÖME:
Kan Backman göra någonting fel? Nej, jag tror inte det. Han är sedan länge uttalad som min absoluta favoritförfattare och efter att ha läst ”Vi mot er” står detta påstående starkare än någonsin! Det här är så bra! Liksom hans tidigare böcker är det insiktsfullt, engagerande, upprörande och känslosamt. Karaktärerna är välkomponerade och tar exakt lika mycket plats på sidorna, och Backmans unika skrivspråk bygger upp handlingen och dess händelseförlopp på ett sådant underbart sätt att man bara måste läsa vidare. Han har en fantastiskt förmåga att skriva om nutiden och dess problem på ett sätt som riktigt kryper under skinnet. Det är så trovärdigt och slagkraftigt! Tårar blandas med skratt, spänningen mynnar ut och tar återigen fart. Det är bara helt underbart.
Jämför man med Backmans tidigare böcker och speciellt ”Björnstad” (och det kan man ju nästan inte låta bli att göra) så hamnar nog ”Vi mot er” precis snäppet under. Om något kan jag känna att hockeyn som ren sport nog fick aningen mer plats i ”Vi mot er” och jag föredrog balansen i ”Björnstad”. Sedan är det lite mer intriger i denna och det krävs att man har huvudet med sig när man läser. Men denna kritik är bara för att på något vis över huvud taget kunna skilja Backmans böcker åt. Det här är ändå en av de bästa böcker jag någonsin läst.
