YLVAS BOK
Författare: Maria Gustavsdotter
Antal sidor: 414
Första stycket: ”Ylva Olofsdotter låg bakom skåpsängens halvöppna luckor och sov räv. Helst hade hon skjutit upp de ena luckan ytterligare an tum, kanske två, men hon visste att då skulle hon bli avslöjad av ljudet om inte annat. Gångjärnen var av trä och knarrade. Om de andra förstod att hon var vaken skulle hennes trolovade Nils Jerkersson förvänta sig att hon sa god morgon och klättrade ner. Och Ylva ville ligga kvar änne en stund. Det här var dagens bästa stund. Själv låg hon lika varm och ombonad som ett barn i sin mors famn, medan pigan Brita Larsdotter stod på det kalla stengolvet framför spisen och väckte liv i elden.”
HANDLING:
Ylva Olofsdotter har gift sig med Ulrikas styvson Nils Jerkersson. Äktenskapet är svalt och barnlöst, och arbetet på gården lämnar Ylva till pigan Brita att sköta om. När socknens präst plötsligt dör under en predikan börjar det skvallras i bygden. Vem var häxan som han skulle peka ut ögonblicket innan han föll ihop? Det dröjer inte länge förrän illasinnade rykten sätts i svang och det som från början kändes som en spännande lek blir för Ylva snabbt blodigt allvar.
OMDÖME:
Jag blev mer än lycklig när jag insåg att ”Ebbas bok” inte skulle innebära slutet på serien om systrarna Morlandeus (trots att det från början var meningen). Denna serie har för mig varit en upplevelse, att ha fått följa systrarna under 20 års tid och se hur de utvecklats, särskilt Ulrika och Katarina, liknar ingenting jag läst förut. Det är som att jag verkligen känner dem, inte bara som karaktärer utan också som människor. Trots att alla tre böcker i serien fått höga betyg tycket jag att ”Ylvas bok” är bäst hittills! Det är engagerande, känslosamt och upprörande till den gräns att pulsen ökar. De sista hundra sidorna satt jag uppe sent och sträckläste för jag var bara tvungen att veta hur det skulle sluta. Förutom kvinnors liv, krig och religion kommer nu ett nytt perspektiv i och med häxprocessen och det ger verkligen en helt ny typ av spänning. Att läsa om denna tid i historien är som att läsa om Förintelsen: gång på gång måste jag påminna mig själv om att detta faktiskt har hänt på riktigt. Att människor faktiskt har besuttit en sådan otrolig grymhet och när det gäller häxprocessen även okunskap. Att vara så rädd för sitt liv att man faktiskt trodde på att kvinnor red på djur till djävulens boning och kysste honom i rumpan. Att någonting som idag låter närmast komiskt, på 1600-talet sågs som sanningen. Det är både intressant och hemskt att läsa om. Fascinerande med en morbid touch kan man säga.
Ylva kommer in som ny huvudkaraktär men trots att hon tar stor plats väcker hon ingen empati över huvud taget (vilket nog inte heller är meningen). Hon är barnslig, självisk, bortskämd och elak och väcker i slutändan ett liknande hat som fortfarande hänger över den fruktansvärt osmakliga prästen Jostein. På ett plan tycker jag nästan synd om henne. Hur hon tafatt försöker att göra sin röst hörd i en kultur där anseende betyder allt. Trots att hon mestadels är hemsk mot allt och alla finns ändå glimtar av osäkerhet och skam för sitt beteende, och det är också detta som gör henne till en sådan stark karaktär. Hon är minst sagt väldigt intressant och det ska bli spännande att följa henne vidare i kommande böcker.
