ELDVITTNET
Författare: Lars Kepler
Antal sidor: 562
Första stycket: ”Elisabet Grim är femtioett år och hennes hår är gråsprängt. Ögonen är glada och när hon ler syns det att den ena framtanden ligger lite framför den andra. Elisabet arbetar som sjuksköterska på Birgittagården, ett särskilt ungdomshem norr om Sundsvall. Gården är ett privat HVB-hem och tar emot åtta flickor mellan tolv och sjutton år enligt lagen om särskilda bestämmelser för vård av unga (LVU).”
HANDLING:
Birgittagården är en anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Den ligger ensligt i skogen norr om Indalsälven. En mörk höstnatt mördas en av de intagna flickorna inne på anstaltens isolering. Hon hittas på britsen med båda händerna för ansiktet. Ingen har sett något.
Det finns inga vittnen, men bara någon dag efter mordet börjar en kvinna i Stockholm ringa polisens tipstelefon och lämna felaktig information. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, alltmer desperat. Joona Linna reser till Birgittagården och befinner sig snart mitt inne i den märkligaste mordgåta han någonsin stött på. När han börjar söka efter svar sätts förödande krafter i våldsam rörelse.
OMDÖME:
Jag har verkligen fastnat för Keplers böcker. Och ju fler jag läser desto mer växer insikten om att detta verkligen är böcker att förlora sig själv i. Sugas in i. Leva sig in i till den grad att man läser och tittar upp efter fem timmar bara för att inse att det har blivit mörkt ute och att man är både trött, hungrig, törstig och kissnödig. Det är spännande som alltid, fullt med grafiska beskrivningar som får det att knottra sig på armarna, korta kapitel med extremt driv och full sprutt från första sidan. Joona Linna är fortfarande en sympatisk och uppfriskande karaktär. Kanske är han lite för duktig ibland när han ser saker som alla andra i hela Sverige missar, men alla deckare behöver sin hjälte och Joona Linna är den typen av vardagshjälte med skarpa sinnen och envisa drag som jag tycker om att följa.
Fortfarande står jag vid min åsikt att Kepler producerar deckare med djup i. Det är mer än klyschor och simpla mordgåtor, mer än en katt-och-råtta-lek. Det är intriger och hemligheter som är så djupa, karaktärer som är så utstuderade och oberäkneliga, och framför allt mord som är så grafiska och annorlunda att jag gång på gång slänger ett öga över boksidorna för att vara säker på att jag fortfarande är ensam i rummet. Jag har ingenting att klaga på och jag hoppas att serien fortsätter med samma kvalitet!
