HETTA
Författare: Jane Harper
Antal sidor: 334
Första stycket: ”Gården hade faktiskt sett död tidigare, och spyflugorna var inte kräsna. För dem var det ingen stor skillnad mellan ett kadaver och ett lik. Torkan gav flugorna mycket att välja på den sommaren. De sökte sig till stirrande ögon och klibbiga sår när Kiewarras bönder riktade gevären mot de magra kreaturen. Inget regn betydde inget foder. Och inget foder innebar svåra beslut, när den lilla staden dag efter dag dallrade under den brännande blå himlen.”
HANDLING:
Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen.
Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte stämmer – men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Sedan länge begravda lögner tar sig upp till ytan, och Falk tvingas konfronteras med sina egna värsta minnen.
OMDÖME:
Jag har börjat fatta mer och mer intresse för thrillers och ”Hetta” var en roman som jag sett fått många fina recensioner. Och efter att ha läst den kan jag verkligen förstå varför! Det är i grund och botten en mordgåta men ”Hetta” innehåller så mycket mer. Det är spännande, krypande obehagligt och riktigt tryckande. Den snäva småstadsmentaliteten syns tydligt: hur svåra tider och krossade drömmar kan påverka människors tankar och beteenden, och hur falska rykten kan sprida sig likt en eld i torrt gräs. Just hettan står verkligen som en röd tråd och den australienska miljön förstärker den lilla stadens påfrestande mentalitet. Det karga, torra landskapet påverkar och upprätthåller stämningen som leder befolkningen i en liten stad till ödesdigra beslut. Det finns en ständig känsla av att någonting puttrar på väldigt hög värme, för att förr eller senare explodera.
Huvudkaraktären Aaron Falk är väldigt intressant och sympatisk med ett tålamod och en acceptans av guld. Den hemlighet som hänger över honom leder till mycket misstanke och hat och ligger som en sidoberättelse parallellt med morden. Trådar från det förflutna vävs ihop med handlingen i nutid med ett väldigt konkret och flödande språk och mynnar ut i ett hastigt men välarbetat slut. Ingenting känns onödigt och det är en historia som riktigt tar sig under skinnet till den grad att jag känner mig lika kvävd som invånarna i Kiewarra. Allt som allt en väldigt stark debutroman som enligt mig knappast hade kunnat bli bättre, och jag ser fram emot fler böcker av Harper.