STEKTA GRÖNA TOMATER
Antal sidor: 398
Första stycket: ”I förra veckan öppnade Whistle Stop Café i huset bredvid mitt postkontor, och ägarna Idgie Threadgoode och Ruth Jamison säger att affärerna har gått bra hela tiden. Idgie har bett mig meddela dem som känner igen henne att de inte skall oroa sig för att bli förgiftade, för det är inte hon som lagar maten. All matlagning sköts av två färgade kvinnor, Sipsey och Onzell, och för grillen ansvarar Big George, som är Onzells äkta man. För den händelse det inte finns någon som inte varit där än, meddelar Idgie att frukosten serveras mellan 5.30 och 7.30, och man kan få ägg, majsgröt, kärnmjölksbröd, bacon, korv, skink- och red-eye-sås och kaffe för 25 cent.”
HANDLING:
Det har blivit sent i livet för Ninny Threadgoode. Hon minns hur det var en gång och hon berättar om den vildsinta Idgie och hennes betydligt vänare väninna Ruth som drev kafé i den lilla sydstatsstaden Whistle Stop. Åh, vilka goda stekta gröna tomater man kunde äta där! Och vilken härlig barbecue! Det inträffade ett märkligt dödsfall där nere. Mord sa man, men man hittade varken mördare eller kropp. Vad hände egentligen? Och vad hände med de båda kvinnorna på kaféet?
OMDÖME:
Jag har tidigare sett filmatiseringen av ”Stekta gröna tomater” och såklart blev jag nyfiken på boken bakom denna fantastiska historia. Och det visade sig vara en historia som fungerar lika bra i bokform. Handlingen följer två trådar: Idgie och Ruth i 30-talets amerikanska söder och Ninny och Evelyn i 80-talets USA och dessa två vävs ihop till en gripande historia om hur två unga kvinnor kämpar för rättvisa i en tillvaro där Ku Klux Klan tillhör vardagen och våld mot kvinnor inom äktenskapet är lagligt. Överlag finns ett väldigt stort fokus kring kvinnor, kvinnlig frigörelse, kvinnlig kärlek och vänskap. Jag möter en mängd sannerligen karismatiska karaktärer som alla väljer att gå sin egen väg och fullständigt struntar i vad alla andra tycker, någonting som leder till både glädje och problem. Rasismen finns ständigt med i bakgrunden och bjuder på väldigt intressanta vinklar sett ur både 30-talet och 80-talets perspektiv. Hur ser vi egentligen på andra människor? Hur ser vi egentligen på hudfärg? Och har det egentligen ändrats så mycket de senaste åren?
Historien ges ur många perspektiv: Ninnys berättande, dåtidens nyhetsbrev, Evelyns egen vardag, diverse tidningsurklipp och en överhängande berättare som berättar om alla de karaktärer som finns runt omkring cafét. Det är ett upplägg som hela tiden balanserar till förvirrande men jag lyckas ständigt hålla tråden (detta kan till viss del bero på att jag faktiskt sett filmen innan jag läste boken). Allt som allt en historia med en rejäl dos värme, en liten lagom mängd humor, en gnutta romantik och massor med god mat på toppen. Ett recept som inte kan annat än bli fantastiskt med ett slut som sitter som en smäck. Det enda som bara drar ner en gnutta på betyget är att jag faktiskt tycker filmatiseringen är snäppet bättre. Det är någonting som händer när dessa fantastiskt duktiga skådespelare tar sig an en redan fantastisk historia och ger den lite extra liv.
