MIDNATTSSOL

 

Författare: Frida Skybäck

Antal sidor: 300

Första stycket: ”Hennes systrar satt runt bordet med sina nyblivna makar och Cecilia betraktade dem tyst. Amelie snurrade en hårlock runt fingret och fnittrade åt något hennes Carl just hade sagt och Elisabeth lutade sig nära sin Mathias och gav honom en förtrolig blick. De verkade så lyckliga.”

HANDLING:

Våren är kommen till Rosenlunds herrgård och det råder ett fridfullt lugn. Men lyckan visar sig vara både skör och tillfällig. 

Ett oväntat besked från Cecilias make tvingar henne tillbaka till Apelgården, där ett tungt ansvar vilar. I Lund kämpar Elisabeth för ensamma mödrar och deras barn, som inte är välkomna till den nyöppnade barnstugan. Yngsta systern Amelie lever ett glamoröst liv som nygift med greve Carl Piper, men ett oväntat besök omkullkastar hennes bekväma tillvaro. 

 

OMDÖME:

Efter att tidigare ha läst de första två böckerna i serien om systrarna Stiernfors – ”Norrsken” och ”Polarnatt” – såg jag verkligen fram emot den sista och avslutande romanen, och jag blev inte besviken. Liksom sina företrädare är ”Midnattssol” väldigt välskriven och turen har kommit till den yngsta systern Amelie. Av alla systrar är hon den jag tycker minst om men det har ändå ingen påverkan på boken som helhet. Eftersom vi fortfarande får följa alla tre systrar blir ”Midnattssol” därför inte bara en avslutning på en historia utan på tre och Cecilia är fortfarande den syster som jag känner mest engagemang för. Serien om systrarna Stiernfors är ett historiskt porträtt över kvinnors förutsättningar under 1800-talet och visar en vardag full med kränkningar, nedlåtande, restriktioner och förakt. Alla tre systrar visar prov på kvinnors svårigheter och motgångar men Cecilia är den som i slutändan tar det största steget mot sina nya rättigheter och ger en första aning om det som senare skulle komma att bli den arbetande kvinnan i industrin. Det märks att författaren gjort sin research och resultatet blir en serie som håller hela vägen med samma höga standard rakt igenom, skrivet med ett språk som är lika utförligt som det är lättläst.

Som avslutning var ”Midnattssol” väldigt bra utan klyschor och gulli-gull som annars brukar vara en farlig fallgrop för avslutande böcker i en serie. ”De levde lyckliga i alla sina dagar och precis allting är frid och fröjd” har en förmåga att bli mer kontraproduktivt än någonting annat. Det kanske är en fiktiv historia man läser, men jag längtar i alla fall alltid efter ett viss mått av trovärdighet från verkligheten och ”Midnattssol” avslutas med en viss ton av svärta i kanten. Allting är inte frid och fröjd, en del gamla övertramp och problem hänger sig kvar i periferin, men sånt är livet och man får göra det bästa av det man har. Frida Skybäck har skrivit en historisk bokserie som kommer finnas med mig länge, och hon får mer än gärna skriva ännu en.
 
 
 
0 kommentarer