BARA BÖCKER!

FÖRFATTARE: Maria Adolfsson

ANTAL SIDOR: 375

FÖRSTA STYCKET: ”Först om en stund kommer en ilning av fasa att strömma genom kroppen och få varningsklockor att slå lock för öronen. I den utdragna tidsrymden av några sekunder, innan den där första smällen följs av nästa, kommer hon att inse vad som faktiskt håller på att hända. Men just nu är det så mycket annat som väsnas och låter. Ett stigande sorl av prat, skratt, klirrande glas och bestick mot porslin.”

HANDLING:

Det är fullsatt i hamnen den soliga septemberdag när Doggerlands första pridefestival ska gå av stapeln och valspurten närmar sig. Men plötsligt förbyts den uppsluppna stämningen i skräck. Någon skjuter rakt in i folkmassan. När polisen anländer är gärningsmannen redan död.

Den höggravida kriminalinspektören Karen Eiken Hornby är fast besluten att ta reda på mördarens motiv och kartlägga hans sista tid i livet. Det hon upptäcker försätter både henne själv och andra i fara.

OMDÖME:

Adolfsson är nu framme vid den fjärde delen som utspelar sig i det fiktiva Doggerland och det börjar nästan kännas lite hemtrevligt att återigen få svepas med i denna miljö som känns alldeles för verklig. Hon går verklighet från klarhet till klarhet och det tycks bara bli bättre och bättre. Jag möts av karaktärer jag känner igen sedan tidigare delar och som alltid får jag en ännu tydligare bild av deras liv och problem, deras rädslor och önskningar. Karen Eiken Hornby är såklart med som nu lever ett liv präglat av de beslut hon gjorde i föregående del. Hon är lika komplex som alltid, principfast, kärv och ibland lite för modig för sitt eget bästa, men också öppen, prestigelös och villig att kompromissa. På det hela taget har jag kommit att uppfatta henne som lite ljummen snarare än varm, men på ett fullt tillräckligt sätt och jag gillar henne starkt. Att hon dessutom råkar vara höggravid i denna del gör det hela så mycket mer spännande och nerverna sitter på helspänn varje gång man befarar att värkarna ska sätta igång på helt fel ställe.

Överlag finns en stor finkänslighet i språket som framställer människorna med en särskild taktkänsla. Det handlar om överlevnad, mänskliga drivkrafter, vad vi är villiga att göra för att rädda någon vi älskar, och vad vi är villiga att göra för att rädda oss själva. Som alltid möts jag av en mångbottnad handling som tar upp allt från klasskillnader, identitetskriser, hatbrott, homofobi, mörkläggningar, familjeproblem, mäns våld mot kvinnor och mycket mer. Och mitt i allt detta finns den gravida Karen som hela tiden måste springa på toaletten. Det är så fruktansvärt välbalanserat och någonting jag verkligen uppskattar är att det är minst lika intressant att följa karaktärerna som att följa mordmysteriet. Adolfsson har sannerligen lyckats skapa en miljö och ett persongalleri som kan stå på egna ben vilket gör hennes romaner så mycket starkare. Att det sedan finns ett mysterium att lösa är bara grädden på moset. Jag hoppas det kommer fler fortsättningar på denna underbara serie.

Tidigare delar i serien om Doggerland:

Felsteg, Stormvarning och Mellan djävulen och havet