1984
Författare: George Orwell
Antal sidor: 269
Första stycket: ”Det var en kall aprildag, och klockorna visade tretton. Winston Smith tryckte hakan mot bröstet för att slippa snålblåsten och slank hastigt in genom glasdörren till Segerhuset, men inte tillräckligt hastigt för att hindra en virvel av dammfin sand att följa med in.”
HANDLING:
Om den ständigt pågående striden mellan de tre staterna Eurasien, Ostasien och Oceanien. Kriget upphör aldrig men konstellationerna ändras fortlöpande. Via den ständigt vakande teleskärmen hålls invånarna uppdaterade om vem som är fienden för dagen. Överallt i Flygbas Ett, som tidigare hette England, möter man bilden av Storebror, Oceaniens ledare. Han och partiets valspråk är: Krig är fred - Frihet är slaveri - Okunnighet är styrka.
Winston Smith är anställd i sanningsministeriet där han arbetar med att ändra historiska uppgifter så att de passar den rådande påbjudna uppfattningen. Han har svaga minnesbilder av tiden före Revolutionen och Storebror, och ett frö av tvivel som gror inom honom. När han möter Julia och blir förälskad – ett brott mot staten i Oceanien där det bara är Storebror som ska älskas – blir tvivlen en opposition.
OMDÖME:
Det här var verkligen en läsupplevelse utöver det vanliga och liksom ”Dödssynden” en klassiker som verkligen är värd sitt namn! Det är en sann dystopi, maskerad som en utopi, där Storebror står som en allsmäktig härskare. Det är ständig övervakning, spartanska bostäder och brist på mat. Varje ord och varje tanke måste varsamt vägas på guldvåg och samtidigt utformas ett helt nytt språk – Nyspråket – där ord ständigt utplånas, nyanser sopas bort och ord som ’frihet’ inte längre finns med. I motsats till valspråket är kunskap makt och genom att hålla folket i ovisshet och begränsa deras kunskap blir de också lättare att styra. Det är manipulativt och nedtryckande, barn utbildas att spionera på sina egna föräldrar och känslor som kärlek och omtanke har ingen plats i människors tankar. Allting är osäkert och så lite som ett konstigt ansiktsuttryck vid fel tillfälle kan innebära en dödsdom. Det blir som en slags dysfunktionell modernisering av 1600-talets häxförföljelser blandat med andra världskrigets judeförintelse och Stalins styre över Ryssland. En minst sagt obehaglig kombination, men oj så intressant det blir!
En liten klick i befolkningen har kvar sitt kritiska tänkande och använder det till att göra motstånd på alla små sätt som går. Winston personifierar det genom att både skriva dagbok och bli förälskad, någonting så banalt att man aldrig skulle tänka på det som ett motstånd i vår egen verklighet. Partiförrädare torteras och mördas för att till slut försvinna från existensen, de upphör att existera i både verklighet och dataregister som om de aldrig funnits från första början. Och sättet som människor torteras på, hur de bryts ner genom psykologisk misshandel för att ge upp sig själva och allt de tror på för att i slutändan erkänna i sitt hjärta att 2+2 blir 5 som det yttersta beviset för Storebrors makt över folket och dess tankar, golvar mig fullständigt. Det är riktigt jävla äckligt hur träffsäkert författaren tränger in i människors undermedvetna och får detta fullständigt ofattbara att ändå klinga in i vår egen tid. ”1984” visar oss hur bräckligt vår öppna samhälle egentligen är och sår ett litet frö i tankarna som börjar undra om denna dystopi egentligen är närmare än vi tror.
Det är tung läsning men det brister aldrig i intresse och jag läser med stort engagemang, med ett ansträngs ansiktsuttryck och gåshud på hela kroppen, ända in i slutet som väcker de mest avskyvärda känslorna på allra bästa sätt. Det här var läskigt bra läsning och jag rekommenderar den starkt!
