SKRIFTLIGT PORTRÄTT // JOJO MOYES

Mitt första möte med Jojo Moyes var när jag läste ”Sophies historia” och det var sannerligen en roman som skulle stanna hos mig länge. Än idag är det en av mina absoluta favoritböcker och jag använder den hela tiden som referens när jag betygsätter andra böcker, och än så länge är det bara ett fåtal som har kunnat toppa den. Jojo Moyes hamnar i facket för romantiska romaner, men hennes böcker innehåller så mycket mer.
Hon är en mästarinna på att skriva parallella historier men samtidigt hålla tempot och förståelsen på topp. Det är aldrig rörigt och aldrig tråkigt och jag känner aldrig att jag föredrar en tidsepok över den andra. Intresset är alltid jämt fördelat. Detta gäller också hennes karaktärer som alltid känns intressanta och som alltid har ett djup. Det är karaktärer att lära känna, och karaktärer att känna med. Hon har också en hög igenkänning och en förståelse för vardagsproblem. Hon har en förmåga att ta någonting så enkelt som låt oss säga problemet med att få iväg barnen till skolan men hon skriver det med ett nytt ljus och med en insiktsfullhet som gör det mest banala problemet intressant.
Språket är finstämt men samtidigt slagkraftigt och trots att jag inte riktigt kan påstå att hon har ett skriftligt signum (på samma sätt som till exempel Fredrik Backman) så är hennes böcker historier att verkligen uppleva. Efter ”Sophies historia” har jag också fått uppleva ”Toner i natten”, ”Etthundra mil” och ”Sista brevet från din älskade”, varav den sista också var en bok som satte djupa spår i mig. Det är böcker att skratta, och gråta till. Böcker som både ger svar, och ställer frågor. Men framför allt är det böcker man känner igen sig i som blir intressanta med oväntade svängningar och dramatiska upplösningar.