SKRIFTLIGT PORTRÄTT // JOJO MOYES

Jojo Moyes föddes den 4 augusti 1969 i London, England. Hon började sin karriär som journalist och debuterade som författare år 2002 och har sedan dess varit en av väldigt få författare som vunnit priset Romantic Novel of the Year två gånger. Hennes författarkarriär tog rejäl fart med boken ”Me before you” 2012, på svenska ”Livet efter dig”, som sålde i sex miljoner exemplar och hamnade på topplistan i nio länder. Moyes fick också förnyat intresse när ”Livet efter dig” filmatiserades år 2016 med goda resultat. Efter detta blev även intresset för hennes tidigare böcker större i Sverige och flera äldre böcker översattes till svenska, bland annat ”Sista brevet från din älskade” från 2010, ”Toner i natten” som skrevs 2008 och ”Brudskeppet” 2005. Efter detta kom också ”Sophies historia” 2013, ”Etthundra mil” 2014, ”Arvet efter dig” 2015 och novellsamlingen ”Ensam i Paris och andra historier” 2016. Den senaste att komma ut i Sverige är ”En andra chans” som släpptes år 2018.
 
 

Mitt första möte med Jojo Moyes var när jag läste ”Sophies historia” och det var sannerligen en roman som skulle stanna hos mig länge. Än idag är det en av mina absoluta favoritböcker och jag använder den hela tiden som referens när jag betygsätter andra böcker, och än så länge är det bara ett fåtal som har kunnat toppa den. Jojo Moyes hamnar i facket för romantiska romaner, men hennes böcker innehåller så mycket mer.

Hon är en mästarinna på att skriva parallella historier men samtidigt hålla tempot och förståelsen på topp. Det är aldrig rörigt och aldrig tråkigt och jag känner aldrig att jag föredrar en tidsepok över den andra. Intresset är alltid jämt fördelat. Detta gäller också hennes karaktärer som alltid känns intressanta och som alltid har ett djup. Det är karaktärer att lära känna, och karaktärer att känna med. Hon har också en hög igenkänning och en förståelse för vardagsproblem. Hon har en förmåga att ta någonting så enkelt som låt oss säga problemet med att få iväg barnen till skolan men hon skriver det med ett nytt ljus och med en insiktsfullhet som gör det mest banala problemet intressant.

Språket är finstämt men samtidigt slagkraftigt och trots att jag inte riktigt kan påstå att hon har ett skriftligt signum (på samma sätt som till exempel Fredrik Backman) så är hennes böcker historier att verkligen uppleva. Efter ”Sophies historia” har jag också fått uppleva ”Toner i natten”, ”Etthundra mil” och ”Sista brevet från din älskade”, varav den sista också var en bok som satte djupa spår i mig. Det är böcker att skratta, och gråta till. Böcker som både ger svar, och ställer frågor. Men framför allt är det böcker man känner igen sig i som blir intressanta med oväntade svängningar och dramatiska upplösningar.