KONTROLL ÖVER BOKHYLLORNA
Årets bokslut kommer bli ett magert sådant. Jag har hamnat i en riktig boktorka den senaste tiden. Vet inte riktigt varför, men mitt bokläsande har en tendens att gå i riktiga vågor. Men den sista tidens ebb har väckt intresset på nytt, och återigen upptäcker jag vilken underbar nedvarvning det är att få läsa en stund innan läggdags. Att för ett ögonblick få förlora sig i en annan värld, innan man faller ned i drömmarna.
Och nog är det dags att ta tag i bokläsandet, inte bara för välmåendet, utan också för att beta av den överväldigande samling jag har kvar att läsa. Så mycket böcker, så lite tid, och så lite plats kvar i bokhyllorna. På så sätt är bokläsandet någonting som kräver både kontroll över sig själv och kontroll över bokhyllorna - self control och shelf control. Och förmågan att kontrollera bokhyllorna blir bara allt svårare. Var går gränsen till för många böcker? Finns det ens en sådan gräns? Kanske när bokhyllorna inte längre räcker till. Men då kan man ju alltid börja stapla ovanpå bokhyllan. Eller köpa en till bokhylla.
Tills man uppnår någonting som japanerna kallar för tsundoku: när man köper en bok och lämnar den oläst, ofta i högar tillsammans med andra olästa böcker. För finns det någonting mysigare att dekorera hemmet med än böcker? Osannolikt.