JAG FANN DIG
Antal sidor: 322
Första stycket: ”Alice Lake bor i en stuga vid havet. Det är en pytteliten kustvaktarstuga, byggd för över trehundra år sedan, med inskjutna snedtak och dörrkarmar så låga att hennes fjortonårige son måste huka sig för att inte slå huvudet i dem. När de flyttade hit från London för sex år sedan var barnen små. Jasmine var tio, Kai åtta år och Romaine bara fyra månader. Då kunde hon inte tänka sig att hon en dag skulle ha en långbent yngling på en och åttio. Hon kunde inte tänka sig att de någonsin skulle kunna växa ur stugan.”
HANDLING:
En dag finner den ensamstående trebarnsmamman Alice en förvirrad och ensam man nere vid stranden utanför huset där hon bor. Det regnar och mannen sitter blickstilla och tittar ut över havet. När hon försiktigt närmar sid med en jacka som förre hyresgästen lämnat kvar efter sig inser hon att mannen inte har en aning om hur han hamnat på stranden. Han minns ingenting. Inte ens vad han heter.
Samtidigt, mil därifrån, inser Lily att hennes man har försvunnit. De har endast varit gifta i några veckor och det går inte en dag utan att hennes man skyndar hem från jobbet. Själv är Lily ensam i ett främmande land där hon inte känner någon. Polisen verkar inte heller kunna hjälpa henne och ger henne i stället nästa kalldusch - hennes man har aldrig existerat.
OMDÖME:
Samtidigt, mil därifrån, inser Lily att hennes man har försvunnit. De har endast varit gifta i några veckor och det går inte en dag utan att hennes man skyndar hem från jobbet. Själv är Lily ensam i ett främmande land där hon inte känner någon. Polisen verkar inte heller kunna hjälpa henne och ger henne i stället nästa kalldusch - hennes man har aldrig existerat.
OMDÖME:
Jag tycker om Jewell sedan tidigare, särskilt hennes bok ”Fågelburen”. Efter denna, som fungerar som en ganska rak relationsroman, kommer ”Flickorna i parken” och ”Den tredje hustrun” som börjar dra åt spänningsromaner. Det märks att författaren försöker utvidga sig repertoar och skriva in sig i en annan genre, och hon gör det helt okej i dessa två men når inte riktigt ända fram. ”Jag fann dig” är den bok där jag tycker att Jewell verkligen har hittat hem! Detta är en perfekt blandning mellan relationsroman och spänningsroman. Det är verkligen spännande, blandat med lite romantik och alldeles lagom med ledtrådar för att leda läsaren genom handlingen. Det är en morot för att hålla läsaren intresserad, men slutet kom fortfarande som en total överraskning.
Som i tidigare böcker är karaktärerna starka och djupa. Jewell har verkligen en unik förmåga att få textliga figurer att komma till liv. Det är också en ganska mörk och allvarlig handling som i sig ger mer djup till boken än bara ren spänning, och trots många tidshopp känns allting tydligt och lättläst. Det är en historia som verkligen håller hela vägen. Man kanske skulle kunna ifrågasätta det faktum att en kvinna helt oprovocerat bjuder in en helt främmande man med minnesförlust till sitt hem där hon och hennes barn bor, men i slutändan köper jag detta. Det finns alla möjliga konstiga personligheter även i den verkliga världen, och i just denna historia råkar det passa perfekt!
