BARA BÖCKER!

ISPRINSESSAN

Bokrecensioner, Deckare Permalink0

 

Författare: Camilla Läckberg

Antal sidor: 320

Första stycket: ”Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende.”

HANDLING:

Det är vinter och kallt när författaren Erica Falck återvänder till Fjällbacka efter att hennes föräldrar omkommit i en bilolycka. Planerna på att skriva färdigt en bok omkullkastas när hennes barndomsväninna hittas mördad i badkaret i sitt sommarhus. Erica kan inte låta bli att forska vidare i vad som hänt och inser snart att hennes hemort är ett slutet samhälle där alla, på gott och ont, vet allt om varandra och där det yttre skenet har stor betydelse. Något som under fel omständigheter kan bli ödesdigert.

 

OMDÖME:

Min första upplevelse av Läckberg var ”Änglamakerskan” som råkar vara nummer sex i Fjällbackaserien och det blir med ens uppenbart att Läckberg har utvecklats en hel del under åren som gått mellan böckerna. ”Isprinsessan” var tyvärr inte riktigt i samma klass. Det är förvisso en deckare med många bottnar: ungdomskärlek, våld i hemmet, passion, sorg, övergrepp, rädsla, hemligheter och så lite mord på det. Upplösningen tycker jag är riktigt bra och allt som allt hålls boken ihop av en hyfsat originell handling.

Men i slutändan får ”Isprinsessan” inte mer än medelbetyg. För det första blir det alldeles för mycket utfyllnad. Väldigt mycket information och väldigt många händelser och scener känns enbart som onödiga. Det känns snarare som om författaren märkt att boken blivit alldeles för kort och måste hitta på någonting för att fylla ut sidantalet. Till slut tycker jag att det blev rent av tråkigt att läsa och det var långt mellan spänningsögonblicken. För det andra tycker jag att intrigen var lite för inbakad. Den tillät inte riktigt läsaren att ana svaret på frågorna. Istället kände jag mig lite utanför utredningen och alla uppenbarelser som gjordes fanns det ingen möjlighet för mig att lista ut. Kanske ett bra knep för att säkra oförutsägbarheten, men som mycket annat tycker jag lagom är bäst och här hade jag velat känna mig lite mer delaktig i handlingen. Sedan tycker jag karaktärerna är lite platta (liknande kritik som jag hade på ”Änglamakerskan” och där verkar det tyvärr inte ha hänt så mycket i utvecklingen) och författarinnan som leker detektiv – det vill säga huvudkaraktären Erica – blir bara jobbig i slutändan. Det känns inte som att människor beter sig så här. Och om hon nu verkligen inte kan hålla sig borta från att störa polisernas arbete får hon väl sadla om och bli polis själv i så fall!

Som sagt så tycker jag det märks att ”Isprinsessan” är Läckbergs debutroman. Det finns mycket att förbättra och jag ska definitivt ge Läckberg fler chanser och läsa fler böcker ur Fjällbackaserien. Om inte annat blir det i alla fall fascinerande att följa hennes utveckling. 

 

 
Till top