STORA SMÅ LÖGNER
Författare: Liane Moriarty
Antal sidor: 442
Första stycket: ” ’Det där låter inte som en frågesportkväll i skolan’, sa mrs Patty Ponder till Marie Antoinette. ’Det där låter som rena upploppet.’ Katten svarade inte. Hon låg och dåsade på soffan, och ifrågasatte hela meningen med frågesport. ’Inget som intresserar dig tydligen. Låt dem äta bakelser! Är det så du tänker? De äter faktiskt rätt mycket bakelser. Alla de där basarerna med kaffebröd. Bevare mig. Fast jag tror inte att någon av mammorna själva äter av bakelserna. De är så smärta och tjusiga, allihop. Precis som du.’ ”
HANDLING:
Madeline och Celeste är grannar och bästa vänner. De har barn i samma förskoleklass och tar alla tillfällen de får att prata om livet på favoritcaféet. Förortens okrönta skönhetsdrottning Celeste backar förstås upp Madeline, men har verkat mer virrig än vanligt på sistone - kanske inte så konstigt med två helvilda tvillingpojkar där hemma och en man som ständigt är på resande fot. Eller finns det något som Celeste inte berättar?
När den unga ensamma mamman Jane flyttar in i området möts hon av kyliga blickar från de andra förskolemammorna och blir misstagen för att vara femårige Ziggys barnflicka. Madeline och Celeste tar dock Jane under sina vingar, och står på hennes sida när stämningen blir allt mer hätsk efter att Ziggy blivit anklagad för mobbning. Temperaturen på skolgårdar och villagator skruvas upp för att nå sin våldsamma kulmen under skolans årliga föräldrakväll.
OMDÖME:
Jag skulle kalla ”Stora små lögner” för en relationsroman med spänningsinslag. En feel good med en mörk touch. Lite liknande känsla som finns i ”Flickorna i parken” av Lisa Jewell. Vi får tidigt veta att det har begåtts ett mord, men det är långt ifrån en kriminalroman. Det handlar om vanliga människor. Om mammor och pappor, kvinnor och män, gifta par, ensamstående, barnflickor, vänner och bekanta. Alla lever i en värld med en perfekt yta, som kokar av hemligheter. Det handlar om hur man gör någonting stort av någonting smått, och någonting smått av någonting stort. Hur små obetydliga händelser kan nå enorma proportioner, och hur stora saker förminskas för att bli uthärdliga. Det tar en stund för historien att komma igång men när den väl gör det är det spännande och oförutsägbart till slutet. Karaktärerna är aningen stereotypiska vilket gör det svårt med empatin. Istället tycker jag att det är barnen som utgör de mest intressanta individerna och de utgör i slutändan en stor del av handlingen. För vad är mer känsligt än frågor som rör barn?
Kanske blir omgivningen också lite stel. Den lilla staden blir nästan som ett litet eget ekosystem, vilket resulterar i en trovärdighet som är lite si och så. Jag har inga svårigheter att tro att små samhällen kan komma att utveckla en typ av inskränkthet gentemot utomstående, men detta känns som någonting i hästväg. Visserligen passar det väldigt bra in i handlingen och är en avgörande del i den upptrappning som sker och till slut mynnar ut i det dramatiska slutet. Ska man läsa ”Stora små lögner” får man helt enkelt inte läsa den för noga utan istället ta den med en nypa salt. Och gör man det blir det sannerligen en spännande relationsroman som verkligen inte går att lägga ifrån sig. Jag har i alla fall fått upp intresset för Liane Moriarty och ser fram emot att läsa fler romaner av henne.
