HOTELLET I HÖRNET AV BITTER OCH LJUV
Författare: Jamie Ford
Antal sidor: 389
Första stycket: ”Henry Lee stod på gatan utanför Hotell Panama, fullständigt uppslukad av det liv och den rörelse som rådde där. Vad som först bara hade varit en handfull åskådare som nyfiket stod och tittade på ett nyhetsteam från teve, hade nu vuxit till en hel folksamling bestående av shoppande människor, turister och några punkare, som alla undrade vad som stod på. Och mitt i allt stod Henry, med shoppingkassarna hängande vid sidorna. Det kändes som om han hade vaknat upp ur en sedan länge glömd dröm. En dröm han hade haft som liten pojke.”
HANDLING:
Seattle, 1986: Henry Lee ansluter sig till en folkmassa utanför Hotel Panama, som en gång var en portal till den japanska stadsdelen. Hotellet har varit stängt i årtionden, men den nya ägaren har gjort ett otroligt fynd i hotellets källare - tillhörigheter från japanska familjer, som blivit kvarlämnade då familjerna samlades ihop och skickades till interneringsläger efter angreppet på Pearl Harbor 1941.
Åsynen av de efterlämnade föremålen tar Henry tillbaka till barndomen i 1940-talets Chinatown, under kulmen av andra världskriget. Henrys kinesiska föräldrar var starkt nationalistiska och emot allt japanskt, men trots det blev Henry vän med den japanska flickan Keiko Okabe. Mitt i kaoset av utegångsförbud, mörkläggning och FBI-razzior utvecklar Henry och Keiko ett starkt vänskapsband och en oskyldig kärlek som överskrider förfädernas uråldriga fördomar. Efter att Keiko och hennes familj förts bort till interneringslägren lämnas hon och Henry endast med förhoppningen om att kriget kommer att ta slut, och att deras löfte till varandra kommer att kunna hållas.
Idag, ett människoliv senare och med brutna löften bakom sig, börjar Henry leta efter familjen Okabes tillhörigheter i hotellets mörka källare. I hopp om att hitta en förklaring till sin fars handlingar söker han efter något som kan hjälpa honom konfrontera de val han gjort för många år sedan.
OMDÖME:
Det här var någonting alldeles extra. En gripande, stark kärlek över gränserna. Identitet, utanförskap, traditioner, fördomar och kultur i en enda salig blandning. En slags asiatisk variant av Romeo & Julia, vars skrivspråk och bakgrund för tankarna till Jan-Philipp Sendker där man måste gå djupt in i respektive kultur för att förstå vissa val. Traditioner, förväntningar, hierarkier och skuld kastar ett stort mörker över val som är till synes enkla, men som istället blir väldigt komplicerade och splittrande. Vad är det rätta att göra, och för vem? Vi får historien i korta kapitel som pendlar mellan krigstiden på 40-talet och Henry Lee som vuxen under slutet av 80-talet. Det vi får är en viktig, ganska undangömd del, av andra världskriget, blandat med en finstämd men intensiv kärlekshistoria. Det är lika gulligt som det är allvarligt, lika värmande som hjärtskärande och alla små berättelser och bikaraktärer (främst japanska medborgare och familjer) vid sidan om ger historien ett riktigt djup. För att anknyta till bokens titel är det sannerligen en bitterljuv historia som verkligen fastnar.
Mycket kritik har riktats mot att trovärdigheten vacklar i kärlekshistorien och många hävdar att Henry inte skulle kunna visa på denna typ av mognad och att deras till synes avståndstagande romans med kramar och pussar inte skulle vara tillräckligt chockerande. Återigen tror jag man har missat mycket av budskapet, främst i det kulturella. Om man inte tror på att en puss mellan en kines och en japanska under krigsåren i USA skulle vara tillräckligt skandalöst för att i efterhand ’luska i’, har man inte i närheten tillräckligt djupa kunskaper i historia och kultur. Huruvida Henry skulle kunna visa på stor mognad trots sin unga ålder har jag heller inga svårigheter att tro. Sett till kultur och tidsepok blir det om något bara ännu mer trovärdigt att en så ung pojke beter sig som en vuxen. Om man i sin kultur ses som en vuxen man redan vid tretton års ålder går det inte riktigt att jämföra med vår egen kultur där vi inte har samma strikta gränser och traditioner. Vissa barn tvingas växa upp tidigare än andra, och jag har inga problem att tro på att Henry skulle kunna vara en av dem. Med ett öppet sinne och stor kulturell förståelse blir detta ingenting annat än ett mästerverk!