OKÄNDA VÄSEN
Författare: Tracy Chevalier
Antal sidor: 311
Första stycket: ”Jag har träffats av blixten hela livet. Det var bara en gång som det var på riktigt. Jag borde inte ha nått minne av det för jag var så liten. Men jag minns det. Jag var ute på ett fält där det fanns hästar och ryttare som gjorde konster. Sen blåste det upp till oväder, och en kvinna – som inte var min mamma – lyfte upp mig och bar mig in under ett träd. Hon tryckte mig intill sig och jag tittade uppåt och såg mönstret av svarta blad avteckna sig mot en vit himmel.”
HANDLING:
Mary Anning överlever ett blixtnedslag som spädbarn och betraktas som en ovanlig flicka, kanske ämnad för någonting stort. När Mary som ung flicka upptäcker fossil av okända livsformer i klipporna nära hemmet vaknar den vetenskapliga världens intresse.
Men trots att Mary skickligare än någon annat förmår upptäcka de värdefullaste fossilen ses hon enbart som en medhjälpare till de manliga geologerna. Hon får utstå fördomar från det akademiska samfundet, elakt skvaller från sina grannar, och även smärtan i en förbjuden kärlek. Till och med naturen är ofta emot henne, med vinterstormar och laviner.
Lyckligtvis finner Mary en oväntad själsfrände i den lite retliga men intelligenta Elizabeth Philpot, en ogift, väl beställd kvinna, som också är en hängiven fossiljägare. Trots skillnaden i ålder och bakgrund upptäcker Mary och Elizabeth i sin kamp för erkännande att vänskapen är deras starkaste vapen.
OMDÖME:
Tracy Chevalier har en bemärkningsvärd förmåga att få historia att komma till liv. ”Okända väsen” är definitionen av religion kontra vetenskap och ger en väldigt intressant inblick i 1800-talets England där dåtidens förväntade rutiner verkligen lyser igenom: det är kvinnors jakt på en lämplig make, klasskillnader och den ständigt svåra ekonomin. Men mitt i allt det förutsägbara finns också det framåtsträvande: ett starkt kvinnligt perspektiv som lyfter vikten av vänskap och modet att våga vara sig själv. Det är finstämt och ödmjukt, med ett målande ganska långsamt språk som hamnar någonstans mellan Jane Austen och Elizabeth Gilbert. Vi får berättelsen i första person från både Mary och Elizabeth och de två perspektiven kompletterar verkligen varandra på bästa möjliga sätt. De båda kvinnorna är väldigt trovärdiga som karaktärer och ger en väldigt verklig bild av människan där brister och fel förekommer bakom starka fasader, där en människa kan vara både självsäker och osäker på en och samma gång, och där konkurrens född i avundsjuka mellan kvinnor balanseras med vänskap. Som ett extra plus lyckas Chevalier dessutom verkligen att göra fossil som ämne väldigt intressant med hjälp av ett brinnande intresse bland karaktärerna och en beskrivning av evolutionen i kombination med djupa diskussioner. Blandat med en alldeles lagom dos romantik och ett väldigt fint slut blir ”Okända väsen” en riktigt fin liten pärla. Men den glänser inte riktigt som den borde.
I slutändan blir historien lite för lågmäld och de personliga reflektionerna breder ut sig lite väl mycket ibland. Om något hade den vunnit på att anamma lite mer mystik mellan raderna, lite mer osäkerhet och självtolkning från läsarens perspektiv. Det är nämligen främst detta som gör att den skiljer sig markant från min favoritroman av samma författare: ”Flicka med pärlörhänge”. ”Okända väsen” griper helt enkelt inte tag på samma sätt. Men det var fortfarande en väldigt trevlig historia att följa och Tracy Chevalier behåller titeln som ’en av mina favoritförfattare inom genren för historia’.