MOT DEN GLITTRANDE SNÖN VID VÄRLDENS ÄNDE
Författare: Eowyn Ivey
Antal sidor: 445
Första stycket: ”Mr Sloan, jag förvarnade er om att jag är en envis gammal man. I de här kartongerna finns dokumenten som jag berättade om, brev och dagboksanteckningar från expeditionen genom Alaska som min gammelfarbror deltog i 1885. Jag vet att ni sade att ni inte hade möjlighet att ta emot dem, men jag skickar dem ändå. Ni kommer att ändra er när ni väl har läst igenom allt detta. Sanningen är att jag inte just har något val. Jag fick aldrig några egna barn, och alla andra släktingar är döda. När även jag har lämnat jordelivet kommer dessa dokument att kastas tillsammans med allt annat. Under större delen av mitt liv har de legat nedpackade i koffertar och lådor, och de börjar bli medfarna. Det vore synd om de alldeles gick förlorade.”
HANDLING:
Vintern 1885 leder krigshjälten överste Allen Forrester en liten grupp män på ett omöjligt uppdrag: att resa uppför Wolverinefloden och kartlägga dess vidsträckta och vilda Alaskamiljö. Bakom sig lämnar han sin nyblivna fru Sophie, gravid med deras första barn, och Forrester skriver ner sina extraordinära äventyr med hoppet att hans dagbok når henne om han inte återvänder - för vem vet vad som finns bakom flodens krök dit ingen tidigare nått.
Omgivningarna kring Wolverinefloden är häpnadsväckande vackra och svårtillgängliga. Medan de kartlägger trakterna och samlar information om indianfolken, vars kunskap om naturen är olik allt de tidigare lärt sig, upptäcker Forrester och hans män den tunna gränsen mellan människa och vilt djur, levande och döda. Männen vet att de kommer att stå inför prövningar som hunger och livsfara, men kan inte komma ifrån känslan att något större, någon mystisk kraft, hotar deras liv.
Samtidigt, i Vancouver, drömmer Sophie om att få resa vid sin mans sida. Hon vet inte att vintern kommer att kräva lika mycket av henne som av hennes man, och att både hennes hopp och mod kommer att bli testade till bristningsgränsen. Hon upptäcker en ny teknik, fotograferingen. Kan den hjälpa henne genom de långa månaderna?
OMDÖME:
Många människor är stora författare, men Eowyn Ivey är sannerligen en stor berättare. Hennes tidigare bok ”Snöbarnet” var som en saga för vuxna och detta tema fortsätter även i ”Mot den glittrande snön…”. Det är en äventyrsroman med poetiskt språk och sagoelement. Det finns en fin balans mellan verklighet och dröm, liv och död, tämjt och vilt, vetenskap och fantasi. Det ligger som ett slags skimmer över handlingen och starka miljöbeskrivningar och romantik blandas med övernaturlighet och magi och det är en upplevelse att läsa. Jag var osäker på dagboksformen till en början men efter ett tag tänkte jag inte längre på det. Istället ger det boken en känsla av ett reportage med tidningsurklipp och foton som bara hjälper trovärdigheten när man sedan får reda på att boken faktiskt är baserad på verkliga händelser. Både Allen och Sophie är starka karaktärer och deras kärlek finns som en röd tråd genom hela boken. Trots att handlingen i sig är ganska långsam och på ett sätt lite avmattad är den fortfarande spännande och det handlar i slutändan om både yttre och inre resor.
Men trots att karaktärerna är starka och intressanta har jag svårt att känna med dem. Deras öden är väldigt engagerande, men inte alls känslosamma. Jag läser med stor spänning för att de hur det går, men jag varken skrattar, suckar eller gråter under tiden. För min del tror jag det har att göra med formen boken är skriven i. Smaken är som baken. För mig har dagboksformen en förmåga att förenkla känslor och upplevelser och jag tycker inte att denna roman känns riktigt lika djup som ”Snöbarnet”. Det här var en väldigt bra bok, men ”Snöbarnet” var bättre.
