TROGEN HUSTRU SÖKES
Författare: Robert Goolrick
Antal sidor: 295
Första stycket: ”Det ar bitande kallt, luften vibrerade av allt som ännu inte hade inträffat. Världen stod stilla, klockan var exakt fyra. Ingenting rörde sig, inte en kropp, inte en fågel; under bråkdelen av en sekund fanns bara tystnad, fanns bara stillhet. Figurer stod frusna till is i det frusna landskapet; män, kvinnor och barn.”
HANDLING:
En framgångsrik affärsman sätter in en annons i en dagstidning i Chicago. Han är på jakt efter en trogen hustru. Inom kort får han svar från en kvinna som beskriver sig själv som enkel och ärlig. Men hon visar sig vara allt annat än just det. Hennes hemliga plan är att gifta sig med mannen och sedan döda honom, sakta och omsorgsfullt, så att hon sedan kan leva livet som välbärgad änka. Vad hon inte alls räknat med är att mannen har egna planer…
OMDÖME:
Det här är en bok som jag inte blir riktigt klok på! Jag tror inte jag förväntade mig att den skulle vara så speciell. Den känns lite som en bok som vill likna Strindberg eller Hjalmar Söderberg; trots att ”Trogen hustru sökes” är skriven i modern tid känns den väldigt gammal. Den är bra på ett sätt, eller kanske mer intressant. Det är väldigt mycket som händer på en och samma gång. Det är sex, våld, passion, galenskap, förlåtelse, hat, prostitution, förakt och död – och mitt i allt detta finns det även plats för kärlek, godhet och lycka. Det är en roman som har väldigt mycket att säga och ofta känns det väldigt insiktsfullt och psykologiskt. Det är mörkt och dramatiskt och vädret spelar stor roll för både karaktärerna och handlingen och tar sig riktigt innanför skinnet även på mig som läsare. Det vilar en viss spänning över det hela och en twist mot slutet som tillför lite djup till handlingen. Men det räcker inte riktigt.
Språket är svårt och väldigt ordrikt som ofta gör att läsningen hackar fram. Det är också extremt upprepande och ofta väldigt överflödigt. Ett exempel är hela sidor som beskriver vilka blommor som växer i trädgården. Hade man tagit bort alla upprepningar och onödig utfyllnad hade nog boken blivit hälften så lång. Allt känns väldigt distanserat och till och med beskrivningarna av de inre känslorna känns konstiga. Även karaktärerna är lite märkliga och vänder alldeles för snabbt i sina tankegångar. I början av en sida är de säkra på en sak, bara för att några rader senare totalt ändra uppfattning och tycka det motsatta, för att sedan återigen komma tillbaka till det de tyckte först i slutet av sidan. I slutändan känns allting väldigt onaturligt, nästan surrealistiskt. Och kanske är det just för att den liknar Strindberg så mycket som jag har svårt att ta den till mig. Detta distanserade, avskalade, nästan kalla sätt att bygga upp en historia på. Kanske har den mycket bra saker att säga, men i slutändan säger den mig ingenting. Men det blir i alla fall mittenbetyg, för lite intressant var den ändå.
