EN DAG SKA JAG LÄMNA ALLT DET HÄR
Författare: Katarina Bivald
Antal sidor: 445
Första stycket: ”Jag ser dem framför mig, liksom ovanifrån, som om jag svävade fritt högt där uppe. Så högt att de bara blir till små svarta prickar i sina kavajer och kostymer och mörka klänningar, alla långsamt på väg mot metodistkyrkan i Pine Creek. Ceremonin börjar om en timme. Pappa är förmodligen redan där, en särskilt svart prick på min inre karta. Cheryl är helt säkert med honom. Jag försöker vara arg på dem, men jag orkar inte. Snart kommer de att få sällskap av vänner, gamla klasskompisar, avlägset bekanta, lärare jag haft, pappas grannar. Över hela stan tvingas människor just nu in i sina prydligaste kläder på grund av mig. En säker gissning på vilka som kommer på en begravning i Pine Creek: alla.”
HANDLING:
Trettiotreåriga Henny Broek står chockad vid vägkanten och ser ner på sin egen orörliga kropp. För en halvtimme sen var hon himlastormande lycklig. Nu är hon... död? På begravningen träffas hennes älskade ungdomsvänner som en gång arbetade tillsammans på det nedgångna motellet i Pine Creek. Men det enda som verkar förena dem idag är att de verkar fast beslutna att fortsätta vara ensamma och miserabla.
Henny inser att hon nu har en livsviktig uppgift - hon ska göra sina vänner lyckliga, och hon är fast besluten om att inte låta det faktum att hon är död hindra henne. Gradvis får hon vännerna att vakna upp ur sorgen, och motellet får nytt liv när det fylls av nya gäster med skiftande bakgrund. Men alla invånare i Pine Creek är inte lika förtjusta som Henny, och spänningarna mellan motellet och staden växer. Men det här med lycka visar sig vara betydligt mer komplicerat än Henny tänkt sig.
OMDÖME:
Jag är lite kluven. Allt som allt är det en väldigt fin historia om lycka, vänskap och att börja leva först när livet tar slut. Språket har ett väldigt bra flyt och är skrivet med en rejäl dos humor som sätter en extra krydda till det hela. Det är snärtigt, insiktsfullt och en i grunden väldigt mörk handling som mot alla odds är framställd med hopp, ljus och framtidsutsikter. Karaktärerna är både intressanta och trovärdiga och ett starkt politiskt engagemang som inkluderar rasism och homosexualitet ger romanen ett djup och en extra dimension. Det är en väldigt intressant handling som lägger fram ett väldigt känsligt ämne med en finkänslighet och nya perspektiv. Att kunna se ner på sina nära och kära efter sin död är väl i sig en klyscha, men det är ingenting som varken syns eller märks i ”En dag ska jag lämna allt det här”.
Men trots en hel del ros finns det också en del ris. Trots att romanen börjar väldigt bra tycker jag att den blir segare och segare ju fler sidor som läses, mycket känns som utfyllnad och de 445 sidorna tar väldigt lång tid att ta sig igenom. Stundtals är det också väldigt rörigt och svårt att skilja på, inte bara karaktärer, utan också händelser och tempus. Sedan tycker jag att Henny tar alldeles för lite plats. Baksidan ger ett löfte om att Henny ska påverka sina vänner för att hjälpa dem hitta lyckan, men i slutändan gör hon inte så mycket. Henny mest bara finns i periferin som det spöke hon är och jag hade önskat ett lite större inflytande, för i slutändan är det Hennys reflektioner och tankar som skapar det största engagemanget, i alla fall för mig.