BARA BÖCKER!

Författare: Shaun Bythell

Antal sidor: 336

Första stycket: ”Orwells ovilja att bli bokhandlare är helt begriplig. Det finns en schablonbild av den otåliga, fördömande, asociala antikvariatägaren – perfekt gestaltad av Dylan Moran i komediserien Black Books – och den verkar (på det hela taget) vara sann. Det finns förstås undantag, och många bokhandlare passar inte in i mallen. Själv gör jag tyvärr det. Det var dock inte alltid på det viset, och innan jag köpte antikvariatet vill jag minnas att jag var både tillmötesgående och vänlig av mig. Det är det oupphörliga flödet av dumma frågor, branschens osäkra ekonomiska förutsättningar, det ändlösa tjafsandet med personalen och den oändliga, utmattande strömmen av prutande kunder som har gjort mig till den jag är nu. Skulle jag ändra på något om jag kunde? Nej.”

HANDLING:

I den idylliska småstaden Wigtown driver Shaun Bythell The Bookshop, Skottlands största bokhandel för begagnade böcker. Till hans butik - där över 100 000 böcker trängs i en lokal med vindlande korridorer och sprakande eldstäder - färdas mängder av bokläsare från när och fjärran för att dyka ner i bibliofilernas eget Atlantis. Eller?

En bokhandlares dagbok är en underhållande memoarbok om en bokhandlares vedermödor på 2010-talet. Med hjälp av excentriska kunder och besvärliga anställda guidar Shaun Bythell genom en bokvärld full av absurda historier och märkliga levnadsöden. På sina resor bland auktionshus och dödsbon tar han med oss på jakt efter de försvunna klassiker och läsupplevelser som måste finnas därute. Om någon vill betala för dem? Det är en annan fråga.

OMDÖME:

Det här var en sådan där bok som jag tycker om lika mycket som jag inte tycker om. Språket är ordrikt men samtidigt lättsamt och känns väldigt smart skrivet. De observationer och beskrivningar som författaren gör är riktigt roliga. Det är både elakt och rättvisande och det finns lika mycket bitterhet som kärlek mellan raderna som mynnar ut i ett starkt budskap – Stöd din lokala bokhandel! Som bok-nörd kan jag inte låta bli att uppskatta en bok som handlar om böcker och det ligger hela tiden en undermening som förklarar hur viktigt, och framför allt givande, det är att läsa böcker. Både kunder och personal är riktigt originella och ibland på gränsen till totalt galna. Det är som uppgjort för att vara en fiktiv berättelse när det i själva verket är precis tvärtom. Respektlösheten, det evinnerliga prutandet och konstant nedvärderande kommentarer från kunder får min tro på mänskligheten att långsamt falla. Hur kan folk vara så här oförskämda?! Så som verklighetsskildring av en bokhandlares vardag var ”En bokhandlares dagbok” väldigt intressant.

Dock tycker jag att dagboksformen i slutändan blir väldigt torr och upprepande. Dagarna går in i varandra och ser mest likadana ut, en ständig ström av nya namn som egentligen inte har någon betydelse får hjärnan att snurra och inte ens när den stora festivalen inträffar känner jag att det faktiskt händer någonting. Innehållet är bra, men författaren skulle behöva få in lite liv i sina sidor. Trots att originella karaktärer i personalen ger en viss färgklick till handlingen förstår jag inte heller hur Shaun överlever att spendera tid med dessa fruktansvärt konstiga, lata, ignoranta och respektlösa människor. Man kan säga att det kändes lite konstigt att han hade mycket negativt att säga och tycka om sina kunder, som i slutändan kommer och går, men ingenting ont att säga om sin personal som han måste spendera hela dagarna med. Om personalen är elak ser han det som ett slags personlighetsdrag, men om kunderna är elaka är de bara idioter. Kanske är ett sätt för honom att hantera sin vardag, men jag tycker det känns lite konstigt.

I slutändan hade jag inget riktigt sug efter att läsa färdigt. Hade det inte varit för min inre moral som tvingar mig att läsa färdigt en bok trots att jag inte tycker om den hade nog ”En bokhandlares dagbok” varit en av dem som blivit halvlästa. Mellanbetyg kan den vara värd för sina snärtiga beskrivningar och fina budskap, men mycket mer blir det inte.