FLICKAN I GLASTORNET
Författare: Elizabeth Fremantle
Antal sidor: 524
Första stycket: ”Pågår det där hamrandet inuti mitt eget huvud? Knack, knack, knack i det där mjuka innanför mina tinningar, i substansen där mina tankar lever. Något, någon knackar, vill göra sig hörd, fly sin väg. Detta ljud, det är en subtil och utdragen form av tortyr, det påminner mig om att frihet är omöjligt. Jag är glasrutan i fönstret som vetter mot gården; jag är spräckt på två ställen men lyckas fortfarande behålla min form. Genom glaset blir världen förvrängd, delad i tre delar, var och en med sitt eget perspektiv, inget av dem helt sant. Knack, knack, knack.”
HANDLING:
Efter den barnlösa drottning Elisabet I:s död råder politiskt kaos i 1500-talets England. Lady Arabella Stuart är brorsdotter till drottningen av Skottland och därmed först i tronföljden. Sedan barnsben hålls hon fånge på Hardwick Hall där hennes varje steg kontrolleras och hon hålls avskild från allt vanligt liv.
Men längtan efter att styra över sig själv, att kunna bestämma vem hon ska älska, tar över.
Arabellas naiva drömmar om frihet krockar med omgivningens politiska ambitioner. Halva England vill se henne på tronen, den andra halvan vill se henne död.
Vem kan hon egentligen lita på? Den avgudade informatorn? Den mäktige farbrodern Henry? Väninnan Aemilia, poet vid hovet? Men när Arabella ber om hennes hjälp riskerar hon inte bara sitt eget liv, utan också Aemilias.
OMDÖME:
Jag älskar böcker som blandar fiktion med fakta. Maria Gustavsdotters böcker: "Ulrikas bok", "Katarinas bok", "Ebbas bok" och "Ylvas bok" är alla tidigare favoriter inom genren fiktiv fakta. Även ”Flicka med pärlörhänge” av Tracy Chevalier och ”Norrsken” av Frida Skybäck är favoriter. Personerna kanske inte har funnits, men deras öden och förutsättningar är mer än verkliga. ”Flickan i glastornet” är det närmsta man kommer en historisk thriller och är dessutom baserad på en sann historia och flera karaktärer i boken, framför allt prinsessan Arabella, har faktiskt funnits på riktigt. Det är spännande och fullt med intriger som förblindar inte bara karaktärerna utan också läsaren – vem går att lita på? Trots komplicerade intriger och mycket historiska inslag blir det varken långtråkigt eller tungt att läsa utan håller ett jämnt tempo och en bra spänningsnivå. Vi får historien berättad ur två perspektiv: Arabella i dåtid och Aemilia i nutid. Tiden hoppar mellan åren och spänner över hela Arabellas liv och bit för bit får vi historien berättad, ända till det lika underbara som sorgliga slutet där tårarna sprutar på sista sidan.
Historiska karaktärer, och särskilt kungligheter, har en förmåga att vara väldigt osympatiska, bortskämda och högfärdiga, men Arabella är sannerligen en karaktär som vinner mycket sympati från min sida. Hon må vara lite uppblåst och får lite hybris ibland, men hon förkroppsligar också känslan av att vara instängd och längta efter frihet. Hon visar svårigheterna med att vara kvinna i en manlig värld, att veta vem man är eller kanske vem man egentligen vill vara, men aldrig få visa det. Liksom många kvinnor i historien har hon varit vid liv, men aldrig fått chansen, eller ens tillåtelsen, att faktiskt leva. Glaset som element förekommer sedan som en röd tråd genom hela romanen för att visa Arabellas bräckliga tillvaro och instängda verklighet. Det här var sannerligen ett historiskt mästerverk! (Sedan måste jag passa på att ge en stående ovation till ett fullständigt underbart omslag).
