SKUGGSYSTERN
Författare: Lucinda Riley
Antal sidor: 572
Första stycket: ”Jag kommer alltid att minnas exakt var jag var någonstans och vad jag gjorde när jag fick veta att min far hade dött… Med pennan fortfarande svävande över papperet tittade jag upp på julisolen – eller åtminstone den lilla stråle som hade lyckats leta sig in mellan fönstret och den röda tegelväggen några meter framför mig. Alla fönster i vår pyttelilla lägenhet vette ut mot denna trista yta och trots det vackra vädret var det mörkt inomhus. Så oerhört olikt mitt barndomshem Atlantis, på Genèvesjöns strand.”
HANDLING:
Star D'Aplièse står vid ett vägskäl i livet efter hennes älskade adoptivfars hastiga död. Pa Salt, som den mytomspunne miljardären kallades av sina sex döttrar, adopterade flickorna från världens alla hörn. Han har lämnat en ledtråd åt varje syster, en pusselbit för att hjälpa dem finna sina rötter, men Star - den mest gåtfulla av systrarna - känner sig tveksam till att lämna tryggheten i sitt nära förhållande med sin syster CeCe. I desperation bestämmer hon sig för att följa sin ledtråd till ett antikvariat i London, och där öppnar sig en helt ny värld.
Etthundra år tidigare svär den viljestarka och självständiga Flora MacNichol att aldrig gifta sig. Hon bor lycklig och trygg i sitt hem vid sjöarna i nordvästra England, nära sin idol Beatrix Potter, när oförutsedda händelser för henne till London, hem till en av det edvardianska societetslivets stora profiler, Alice Keppel. Flora slits mellan passionerad kärlek och sina plikter mot familjen, men inser att hon endast är en bricka i ett spel, vars regler bara andra verkar känna till. Men så möter Flora en mystisk gentleman, som avslöjar svaren på de frågor hon sökt efter under hela sitt liv.
OMDÖME:
Efter att ha läst både ”De sju systrarna” och ”Stormsystern” av Lucinda Riley var jag på det klara redan från början att detta var en serie som jag vill följa från början till slut, och ”Skuggsystern” gjorde mig verkligen inte besviken. Star är hittills min favorit bland systrarna. Hennes tysthet och passion för böcker skapar en väldigt behaglig karaktär som inte på något sätt är tråkig, utan istället väldigt lagom. Liksom de tidigare böckerna i serien är ”Skuggsystern” framställd genom nutid och dåtid i parallella historier och liksom de tidigare böckerna är det den dåtida historien som skapar mest intresse. Även Flora är en karaktär som skapar mycket engagemang och empati och jag blir för varje bok mer och mer imponerad av Rileys förmåga att hålla isär karaktärer. Det är många namn, många historier och många öden som passerar men jag har alltid full koll på vem som är vem. Värt att nämna är också att detta är gjort utan minsta antydan till stereotyper eller klyschor. Alla är sina egna och alla är trovärdiga, vilket enligt mig är en riktig konst att klara av som författare.
Jag tycker magin håller i sig och romantiken håller sig på ett väldigt lagom plan. Dialogen är, likt tidigare böcker, kanske lite för gullig ibland men i slutändan är det ingenting jag tänker speciellt mycket på. Det hör nästan lite till genren. Det enda jag saknade var en starkare anknytning till den kända karaktären som i denna del av serien var Beatrix Potter. Hon finns mest i periferin och jag hade önskat ett större fokus på henne. Det blir i stället Mrs Keppel som får stå i rampljuset. Inget fel med detta, men kanske hade hon kunnat dela det lite mer med Mrs Potter. Allt som allt tycker jag fortfarande att den första boken i serien var den största läsupplevelsen, men liksom ”Stormsystern” lägger sig ”Skuggsystern” strax därefter och jag ser fram emot nästa del i serien.