VISNING PÅGÅR
Författare: Sofie Sarenbrant
Antal sidor: 398
Första stycket: ”Hon ligger alldeles stilla under sänghimlen. I skenet från den röda nattlampan ser jag hennes slutna ögon och ett ansikte som utstrålar harmoni. Täcket har hasat något åt sidan, men tack vare det långärmade nattlinnet prytt med små blommor fryser hon nog inte. Hennes mörka lockar vilar mot huvudkudden och gosedjuren sitter uppradade intill, nästan som en skyddsmur. Det är svårt för mig att inte bli nostalgisk och tänka tillbaka på min egen barndom, på hur enkelt och bekymmersfritt allt var på den tiden. Det var innan jag förstod hur många hjärtlösa människor det finns i den här världen, sådana som går över lik för att komma dit de vill.”
HANDLING:
Morgonen efter familjen Göranssons husvisning i Bromma hittar sexåriga dottern Astrid sin pappa brutalt mördad i gästrummet. Inget tyder på inbrott och mordvapnet är en av familjens egna köksknivar. Har någon dröjt sig kvar efter visningen? Det enda som talar för det är att Astrid påstår att en främling har klappat henne på kinden under natten.
Kriminalinspektör Emma Sköld utreder fallet. Hon misstänker att mannens hustru kan ligga bakom dådet, och hemligheter som avslöjas stärker teorin. Men när fler mord sker i samband med husvisningar ställs allt på ända. Vad är det egentligen som pågår i det på ytan idylliska bostadsområdet? Och vad är kopplingen mellan offren?
OMDÖME:
Jag börjar öppna min bokhylla allt mer för deckare och fick tipset att Sofie Sarenbrant skulle vara ett säkert kort, och trots att jag inte skulle sätta den bland mina favoriter blir ”Visning pågår” ändå ett trevligt inslag i min deckarläsning. Jag tycker framför allt att den börjar väldigt starkt. Mordgåtan känns innovativ, språket är lättsamt med bra flyt och korta kapitel ger ett väldigt bra driv. Karaktärerna kanske är lite stereotypa men har ändå ett visst djup som jag annars brukar sakna i just deckare. Blandat med en viss spänning känns det som att det verkligen kan bli något bra, men någonstans i mitten börjar mitt intresse att avta.
Trots mordgåtan tappar jag liksom suget av att vilja läsa vidare. Inte bara på grund av att beskrivningarna blir mer och mer platta utan mest för att det ibland blir lite för gnälligt och ältande. Den kvinnliga offerrollen får lite stor plats och till slut sitter jag bara och suckar och önskar att jag kunde ge lite beslutsamhet och jävlar anamma till karaktärerna. Det blir lite ”å va jag önskar att mitt liv inte vore på det här viset, men jag tänker absolut inte göra någonting åt det!”. Så lite mer agerande och grafiska beskrivningar hade definitivt hjälpt romanen att komma till sin rätt. Det står beskrivet som en fristående kriminalroman men kanske skulle vissa frågetecken klarna om jag får läsa fortsättningen. Jag skulle vilja påstå att ”Visning pågår” var bättre än många deckare jag läst, men också sämre än vissa favoriter. Jag vill nog i alla fall läsa fler böcker av Sarenbrant innan jag kan uttala mig om var hon hamnar som författare.
