VIT KRYSANTEMUM
Författare: Mary Lynn Bracht
Antal sidor: 379
Första stycket: ”Gryningen närmar sig och i halvmörkret faller underliga skuggor på stigen. Hana tänker på annat så att hon inte ska fantisera om varelser som griper tag i hennes vrister. Hon följer sin mor ner till havet. Nattlinnet böljar efter henne i den milda vinden. Bakom dem hörs tysta steg, och utan att vända sig om vet hon att hennes far följer efter dem med hennes lillasyster ännu sovande i famnen. På stranden står redan några kvinnor och väntar på dem. Hon känner igen deras ansikten i det annalkande gryningsljuset, men schamanen är en främling. Den heliga kvinnan är klädd i en röd och kungsblå traditionell klänning, en hanbok, och så fort de stiger ner i sanden börjar hon dansa.”
HANDLING:
Korea, 1943. Hana arbetar som djuphavsdykare och åtnjuter ovanligt stor frihet och självbestämmanderätt för att vara kvinna. Tills den dag då hon ertappas på stranden. För att skydda sin lillasyster ger hon inte ett ljud ifrån sig utan låter sig tillfångatas av japanska soldater som för henne till en militärbordell.
Sydkorea, 2011. Emi har ägnat mer än sextio år åt att försöka glömma den uppoffring som hennes syster gjort för henne. Nu måste hon konfrontera det förflutna.
De parallella historierna leder mot en gastkramande upplösning. Kommer Hana att finna sin väg ut ur fångenskapen? Och kommer Emi att kunna sluta fred med sitt land och dess historia?
OMDÖME:
Mycket har jag läst om andra världskrigets grymheter men ett stort fokus har legat på judeförföljelsen och koncentrationslägren. Utan att förminska dess betydelse glömmer man ofta bort att kriget satte sina vidriga spår även på andra håll på jorden. ”Vit krysantemum” visar en nedtystad kvinnohistoria likt många andra som skedde under kriget i Korea. Det är ett helt nytt kapitel i min kunskap om världshistorien och sannerligen ett hjärtskärande sådant. Det handlar om förlust: av sin familj, sitt land och sin kultur, men också av sin egen kropp. Det finns en fin balans mellan grymhet och medmänsklighet och systerskapet visar på en sann överlevnadsinstinkt. Starka kvinnor blandas med starka känslor som visar hur det är att vara rädd och modig, stark och svag, och hjälplös och självsäker på samma gång.
Det är riktigt gripande, språket är lättläst men känslosamt till den gräns att det riktigt berör i grunden. Trots en väldigt tragisk handling är boken i slutändan väldigt vacker och full av ljusglimtar som hjälper de båda systrarna att överleva. Mellan övergreppen finns en livskraft och en kärlek mellan Hana och Emi som verkligen känns, trots de långa avstånden. De båda systrarna må vara fiktiva men de får stå som porträtt för en hemsk del i mänsklighetens historia där kvinnorna inte bara tvingades bära sina tunga minnen utan också skammen bakom dem. Tiden för de så kallade ”Trösterskorna” är nämligen en del av Koreas historia som debatteras om, och framför allt tystas ner, än idag. Med ett slut som är både sorgligt och glatt på samma gång blir ”Vit krysantemum” en fantastisk debutroman, en personlig favorit för mig och jag ser fram emot fler böcker av författaren.