DET SOM GÖMS I SNÖ
Författare: Carin Gerhardsen
Antal sidor: 363
Första stycket: ”Det var först när de lämnade de mer trafikerade delarna kring Visby och kom ut på landet som hon kunde slappna av. Alltid samma stress, samma rädsla för att någon skulle känna igen henne där hon satt i fel bil, med fel person vid sin sida. Lögnerna på arbetsplatsen: ett ärende som måste uträttas, ett tandläkarbesök, en sen lunch med en väninna.”
HANDLING:
Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.
Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.
OMDÖME:
Det här var min första läsupplevelse av Carin Gerhardsen, och jag blev inte besviken. ”Det som göms i snö” var en psykologisk thriller som behandlar skuld, hat och ångerkänslor. Trots tunga ämnen är det lättläst och enkelt att hänga med på resan, men det är fortfarande tillräckligt överraskande och man märker snabbt att detta är en författare som vet hur man bygger upp en stämning. Dialogerna är väldigt trovärdiga, vilket ofta brukar vara någonting jag har att kritisera i böcker, och allt som allt är det ett väldigt bra flyt i historien. Alla karaktärer är djupa och levande, men ändå på ett sätt väldig svåra att förstå sig på och lära känna. Dock är detta ett litet pris att betala för de korta kapitlen som i slutändan ändå ger ett väldigt bra driv. Historien ges i små pusselbitar från olika perspektiv som alla berättar samma historia, som till slut mynnar ut i en gemensam upplösning. Personligen hölls jag i ovisshet fram till det stora avslöjandet, men jag har läst att andra recensenter kom på sanningen redan i mitten av boken, så det är väl lite olika på den punkten.
Oavsett om jag faktiskt hade lyckats lägga klart pusslet i förväg var jag inte helt såld på slutet. Det kändes lite som en antiklimax, det var lite för matt och platt i jämförelse med resten av boken. Någonting som började väldigt bra höll inte riktigt hela vägen men jag har definitivt fått upp intresset för författaren och funderar på att läsa ”Hammarbyserien” härnäst. Jag bara hoppas att Gerhardsen kan hålla kvaliteten uppe även inom genren för deckare.