VISKAR DITT NAMN
Författare: Kristin Hannah
Antal sidor: 275
Första stycket: ”I nordvästra delen av staten Washington sträcker sig väldiga berg av granit mot den dimmiga himlen; deras toppar är onåbara till och med i denna tidsålder av helikoptrar och högteknologiska äventyrare. Träden i den här delen av landet växer tätt som en gammelmans skägg, och solljuset når sällan marken. Bara under de ljusaste sommarmånaderna kan fotvandrarna hitta vägen tillbaka till bilarna som de parkerar längs vägrenarna.”
HANDLING:
Det är Halloween-morgon i den idylliska staden i nordvästra USA där familjen Campbell bor – Liam, hans hustru Mikaela och deras två barn. Liam är på väg till sin läkarpraktik och Mikaela ska ta en ridtur. Sonen Bret har gått upp tidigt för att överraska sin mamma och får till sin fasa se hur hon störtar av hästryggen och blir liggande orörlig på marken.
Läkarna ger inte mycket hopp. Mikaela befinner sig i djup koma. Trots det sitter Liam dag efter dag vid hennes sjukbädd, håller hennes hand och talar oavbrutet om barnen och om sin kärlek till henne, allt för att återkalla henne till livet. Men inte förrän han nämner en annan mans namn reagerar hon.
OMDÖME:
Kristin Hannah har tidigare skrivit två av mina favoritböcker: ”Näktergalen” och ”Den frusna trädgården” och jag blev därför sugen på att läsa fler av denna författare. Tyvärr håller ”Viskar ditt namn” inte alls samma kvalitet. Det är en realistisk skildring av en kvinna i koma och hennes familjs sönderfall och det finns riktigt bra bitar. Vi får lära känna starka karaktärer som var och en vinner empati på väldigt olika sätt men var och ens livsöden i ljus av katastrofen får sin tid i rampljuset och ger historien ett intressant djup. Jag anar också en början till det alldeles lagom poetiska språk som verkligen griper tag i hennes senare böcker. Överlag en väldigt fin och behaglig historia där alla pusselbitar faller smidigt på plats.
Men som helhet tycker jag ändå det märks att detta är bland författarens tidigare verk. Det blir tyvärr väldigt långdraget, lite för sentimentalt och nästan lite långtråkigt på sina ställen. Man kan säga att det är en fin liten historia som är lite för lam för att riktigt gripa tag. En helt okej roman, men jämför jag den med favoriterna blir det inte mer än medelbetyg. Inte dålig, men inte heller bra. En bok som hamnar sådär anonymt i mitten. Hyfsat behaglig vid läsning, men ingenting som jag kommer komma ihåg särskilt länge. Ungefär så.
