1793
Författare: Niklas Natt och Dag
Antal sidor: 446
Första stycket: ” ’Palt! Mickel Palt! Vakna!’ När Cardell börjar komma till sans av de ivriga knuffarna dröjer smärtan för några ögonblick kvar i den vänsterarm han inte längre äger. I den saknade lemmens ställe hänger nu en snidad trähand av bok. Stumpen vilar i ett urgröpt hålrum och virket hålls fäst vid armbågen av läderslingor. De skär in i hans kött. Han borde vid det här laget ha vett att lossa remmarna innan han tuppar av.”
HANDLING:
Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.
Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.
Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.
OMDÖME:
Jag var i början lite rädd att detta skulle bli ett magplask. Det drar åt en känsla av att försöka för mycket, lite stroppigt och snobbigt, men bara några kapitel in ändrar jag inställning totalt. Detta är spännande som satan och definitionen av en riktig bladvändare. Allting är extremt rått, äckligt och överlag riktigt ohemult otäckt. Livet under 1793 skildras fullständigt kompromisslöst och handlingen träffar mig som en käftsmäll på allra bästa möjliga vis. Istället för fina salar och sidentyger är det den otrevliga baksidan vi får se, där allt är fult, smutsigt, mörkt och hopplöst. Det handlar om hur mycket man kan utnyttja andra utan att själv bli utnyttjad. De rika utnyttjar de fattiga för rent nöjes skull och de fattiga utnyttjar varandra för att de måste för att överleva. Miljöbeskrivningarna är otroligt levande och det är så att det riktigt börjar klia i hela kroppen på grund av all smuts och alla löss som hela tiden kryper. Jag har sett i andra recensioner att det finns de som tycker att det blir för överdrivet, att författaren spär på för mycket och breder ut misären till absurdum, men jag har inga som helst problem med detta. Jag tycker om när det känns, när det riktigt hoppar upp från sidorna och grabbar tag i själen. Sedan har jag inga som helst problem att tro på att livet under 1700-talet var så jävligt som det beskrivs i ”1793”.
Allt som allt är det fyra berättarperspektiv och karaktärerna, liksom miljön, riktigt kryper under skinnet på mig och jag kastas ständigt mellan öden och rädslor, panik och sjukdom. Alla karaktärer tar exakt lika mycket plats och alla deras öden är lika otroligt spännande att följa. Parallellt med det skitiga Stockholm får vi också följa en mordgåta som är så långt ifrån en vanlig deckare som man kan komma och slutet var en riktig twist som lämnar mig fullständigt överrumplad. Allt som allt en fantastisk debutroman som lämnar mig i totalt upplösningstillstånd och jag ser fram emot nästa bok i serien.