MUSAN
Författare: Jessie Burton
Antal sidor: 398
Första stycket: ”Inte alla av oss får det slut vi förtjänar. Många ögonblick som får en livsbana att ta en ny vändning – ett samtal med en främling ombord på ett fartyg, till exempel – är ren slump. Likväl är det aldrig någon som skriver ett brev till en, eller väljer att bikta sig för en utan att ha goda skäl. Det här lärde hon mig: Man måste vara beredd på slumpen. Man måste aktivera sina spelpjäser.”
HANDLING:
England, 1967. Odelle Bastien har haft svårt att etablera sig i London sedan hon flyttade från Trinidad fem år tidigare. Men plötsligt har hon erbjudits jobb som sekreterare till den glamourösa galleristen Marjorie Quick. Genom Marjories vänskap blir Odelle medveten om potential hos sig själv som hon inte trodde fanns. Ändå förblir Marjorie ett mysterium. Och i ännu högre grad när ett stort, försvunnet konstverk - som också det döljer en hemlig berättelse - en dag levereras till galleriet.
Spanien, 1936. Olive Schloss, dotter till en berömd konsthandlare, är en ung kvinna som på allvar börjat utforska sina ambitioner. Till hennes familjs sköra paradis anländer en dag den revolutionäre konstnären Isaac Robles och dennes halvsyster Teresa - med explosiva, förödande konsekvenser.
OMDÖME:
Mitt första möte med Burton var när jag läste ”Miniatyrmakaren” och där blev det lite blandade känslor. Det blev lite rörigt och i slutändan kändes det som att någonting fattades. Men jag tycker alltid att det är värt att ge en författare minst en till chans så utan några som helst förväntningar valde jag att läsa ”Musan”, och jag är allt annat än besviken! Nu har alla bitar fallit på plats och jag möts av en berättelse med många lager som ges ur två perspektiv och författaren har lyckats med någonting så ovanligt som att göra båda tidsepokerna lika intressanta och spännande att följa. Jag sveps med och engagerar mig lika mycket under 30- som 60-talet och slukas av både Odelle och Olives öden. Kärlek blandas med sorg och krig, och begär och lust blandas med lögner och svek. Det handlar om vad som för människor samman, lika mycket om vad som sliter dem isär. Skaparglädje och estetik finns ständigt närvarande och ”Musan” blir en hyllning till konsten, hur den formar och påverkar oss. Två unga kvinnor försöker på varsitt håll att få sin konst accepterad, Odelle drömmer om att bli författare och Olive vill bli konstnär, och begränsas både av sin tids fördomar och sig själva. Osäkerhet, förutfattade meningar och rädsla sätter på olika sätt sina spår i de unga kvinnorna och det är med stor insiktsfullhet och vishet som de får lära sig hur de ska hantera sin talang.
Deras öden vävs sedan ihop med en mystisk tavla vars bakgrund visas i små bitar och det är till slut omöjligt att lägga boken ifrån sig. Trots att jag som läsare ständigt vet lite mer än vad Odelle gör i det framtida perspektivet blir jag ständigt överraskad och slutet slog mig med häpnad. I kombination med upptrappningen till andra världskriget och Spaniens dåvarande politiska situation framträder en otroligt mångbottnad och lärorik historia. Sedan slås jag med en förundran över Burtons förmåga att skapa oförskämt intressanta karaktärer. Både Odelle och Olive står som starka huvudkaraktärer med en drivkraft och ett intellekt som ständigt tar dem framåt, men även bikaraktärer fångar mitt intresse där Marjorie Quick står för det största fokuset. De är alla annorlunda utan att vara för mycket på något sätt. ”Musan” var sannerligen en upplevelse utöver det vanliga, en bok att förlora sig själv i och det märks tydligt att författaren utvecklats sedan första boken.