FLASKPOST FRÅN P
Författare: Jussi Adler-Olsen
Antal sidor: 442
Första stycket: ”Det var den tredje morgonen och doften av tjära och tång hade börjat sätta sig i kläderna. Under båthusets golv skvalpade issörjan stilla mot bottenpålarna och väckte minnen om dagar då allt varit bra. Han reste överkroppen från bädden av pappersskräp och lutade sig fram så pass mycket att han skymtade sin lillebrors ansikte, som till och med i sömnen såg plågat och stelfruset ut.”
HANDLING:
När Carl Mørck och hans assistent Assad på avdelning Q får tag på flaskposten tror de först att det handlar om några barns busstreck. Men när de forskar vidare i det hela inser de att flaskposten är det enda livstecken man fått från två pojkar som fördes bort på nittiotalet. Vilka är pojkarna, vad har hänt med dem och varför har ingen anmält dem saknade?
Carl och Assad dras allt längre in i en iskall kidnappares nät och de inser snart att tiden håller på att rinna ut. Trots att många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv.
OMDÖME:
Det här är den tredje delen om Avdelning Q och tidigare delar har varit starka, om än inte perfekta, och ”Flaskpost från P” får både ris och ros. Förhållandet mellan Carl och Assad börjar vingla lite men det är fortfarande bland dessa brokiga karaktärer som det största intresset ligger. Vem är egentligen Assad bakom sin fasad? Och vem är egentligen Rose som verkar byta personlighet titt som tätt? Relationen mellan Assad, Rose och Carl är verkligen instuderad och blir bara mer och mer engagerande. Sedan ligger det en puttrande önskan om att äntligen få veta vad som hände den gången som Carl och hans kollegor blev skjutna. I slutändan är det karaktärerna och deras liv runt omkring som håller intresset uppe, och inte lika mycket själva mysteriet, men det finns positiva aspekter även här. Språket är fortsatt lättläst och jag uppskattar de inre monologerna som bjuder på en hel del ironi och humor. Det är en underhållande historia trots att bakgrunden och motivet gör riktigt ont i själen och författaren ger en väldigt trovärdig inblick i en mördares sinne, där en till en början oskyldig pojke drabbas av en mörk barndom som utan bearbetning leder till en ostoppbar hämnd. Jag möts av en stor inblick i mördarens perspektiv där han till och med får stå som en del av berättandet och författaren skiftar skickligt mellan de olika rösterna.
Det som drar ner betyget är att det ibland blir lite väl mycket fokus på det privata som stjäl lite för mycket uppmärksamhet från själva mysteriet. På detta plan är filmatiseringen snäppet vassare än boken. Dessutom stjäls på tok för mycket fokus till ett sidospår med ett fall gällande flertalet bränder som i slutändan inte visar sig ha någonting att göra med kidnappningen. Trots att det personliga och karaktärernas kringliggande liv bjuder på mycket intresse känns det som om författaren borde lagt lite mer tid på själva mysteriet för att jämna ut engagemanget. Sammanfattningsvis finns det mer att önska av Adler-Olsen, men jag kommer definitivt att följa resterande delar om Avdelning Q för att se om det kan uppfyllas.
