GÅVAN
Författare: Cecilia Ahern
Antal sidor: 269
Första stycket: ”Om du skulle strosa fram längs med polkagrisfasaderna i ett bostadsområde i förorten tidigt på juldagens morgon, skulle du inte kunna låta bli att lägga märke till hur mycket husen, i all sin glittrande glans, liknar de inslagna paketen som ligger under julgranarna inne i husen. För inuti vart och ett döljer sig hemligheter. Frestelsen att peta och klämma på paketen påminner om lusten man kan få att kika in genom en glipa mellan gardinerna för att få en glimt av en familj mitt i juldagsmorgonens bestyr: en ögonblicksbild som skyddas från alla nyfikna blickar. Inför världen står hemmen skuldra mot skuldra – under en stillsam men samtidigt lite kuslig tystnad som infinner sig enbart denna morgon varje år – som målade tennsoldater: med bröstet ut och magen in beskyddar de stolt alla där inne.”
HANDLING:
Varje dag för Lou Suffern en kamp mot klockan. Han måste alltid vara på flera ställen samtidigt och göra tusen saker samtidigt. Om nätterna drömmer han rastlösa drömmar och när han är hemma med familjen vandrar tankarna ständigt i väg. Ingenstans finner han ro. På väg till jobbet tidigt en vintermorgon träffar Lou på Gabe, en hemlös man som sitter på gatan utanför kontorsbyggnaden. Lou blir nyfiken på honom och fixar ett jobb åt honom i postrummet.
Men snart börjar Lou ångra att han hjälpte Gabe. Hans blotta närvaro gör Lou illa till mods och hur är det möjligt att Gabe faktiskt lyckas med att vara på två ställen samtidigt?
OMDÖME:
Jag är inte mycket för att läsa traditionstypiska julromaner men nu råkade det bli så av en ren slump. Jag plockade upp ”Gåvan” i en second hand-butik utan minsta tanke på att den skulle utspela sig kring julen och det visade sig vara en supermysig feel-good med jultema. Jag skulle vilja beskriva den som en blandning mellan ”Folk med ångest” och ”En röd liten fågel i juletid” där människors liv flätas samman på de mest överraskande vis och en högst upptagen man får lära sig vad som verkligen är viktigt i livet. Det finns som ett skimmer över handlingen, hoppfullhet och vishet blandat med en liten dos magi som ger en underbart varm känsla. Språket är målande, fullt med visuellt slående beskrivningar på gränsen till svällande men ändå aldrig för mycket och med en underton av ödmjukhet. Jag njuter av varenda sida och uppskattar författarens förmåga att ta annars kliché-artade ingredienser - så som visdom, insiktsfullhet, uppenbarelser och carpe diem - och framställa dem som någonting så självklart och vackert att jag inte kan låta bli att fundera över mitt eget liv när sista sidan är läst.
Att människor jämförs med julklappar, inslagna i glänsande papper som döljer de vi verkligen är inuti, träffar mig rakt i själen. Hur kan vi egentligen känna en människa? Kan någonting så enkelt som en tiggare egentligen gömma någonting mer? Och har vi förmågan att ändra den vi är innerst inne? Liksom bokens underliggande budskap är det mycket som ligger under ytan och vi kan inte alltid vara säkra på vad vi ser med blotta ögat. Ibland handlar det om så mycket mer än rena fasader och förutfattade meningar. Ibland handlar det om att inse vad som är viktigast i livet, vad som inte går att köpa, och vad som faktiskt är det finaste att ge en annan människa.