MÄRKTA FÖR LIVET
Författare: Emelie Schepp
Antal sidor: 340
Första stycket: ”- SOS 112, vad har inträffat? – Min man är död… Operatör Anna Bergström hörde den darrande kvinnans röst och tittade snabbt ner i hörnet på datorskärmen hon hade framför sig. Klockan visade 19.42.”
HANDLING:
En sommardag 1991 vaknar nioåriga Jana Berzelius upp på ett sjukhus. Hon har inget minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som framgångsrik åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i det uppmärksammade mordet på Hans Juhlén, verksamhetschef på Migrationsverket i Norrköping.
Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander inleder Jana Berzelius ett intensivt arbete med att lösa fallet. Men utredningen tar en oväntad vändning när ännu ett lik hittas. Denna gång är det en pojke. Och ju mer Jana gräver i den döda pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sin egen. Och hon möter en historia mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat föreställa sig.
OMDÖME:
Jag har hört och läst mycket positivt om Emelie Schepps böcker och ”Märkta för livet” är den första boken jag själv läst, och efter det kan jag inte säga att jag håller med. Det är förvisso en väldigt intressant mordgåta och en handling som suger tar från första början. Det är väldigt mycket som är obehagligt och rentav groteskt och äckligt men den ondska som ligger bakom mysteriet, och det människoförakt som den i sin tur bygger på, är någonting utöver det vanliga och hade inte kunnat grundas på någonting annat. Det är mycket som händer och det är många som är inblandade och trots att detaljrikedom vanligtvis är någonting som efterlängtas kan det gå överstyr och det är tyvärr någonting som hänt i ”Märkta för livet”. Ge mig detaljer som kan fördjupa persongalleriet och ge mig en chans att ytterligare lära känna en karaktär, men förutom detta behöver jag inte instuderade detaljer om vilken färg bordet har eller det där lilla jacket som finns på det högra stolsbenet. Det har en tendens att bli lite för mycket. Sedan är det väl lite förutsägbart och inte särskilt trovärdigt men fortfarande en bladvändare och visst läser jag till slutet för att se hur allt knyts ihop, och det gör det, om än lite väl skumt.
Sedan blir jag fullständigt tokig på språket. Det finns en språkton som verkligen sätter den rätta känslan men ett språk som lämnar mycket att önska. Det känns som ett konstlat språk skrivet för att imponera men som istället blir pretentiöst likt en student som hoppas på högsta betyg genom att använda så många ord som går från det nationella provet, ord som fullständigt skaver mot ett flödande läsande så som ’på ringa sätt’, ’brydde sig föga om’ och ’klosetten’. Dessutom har jag överlag väldigt svårt för karaktärerna, jag får verkligen lära känna dem men det är ingenting jag uppskattar med detta persongalleri. Alla framstår som väldigt kantiga, själviska och allmänt osympatiska. Jana tar sannerligen priset, men kan ändå förlåtas till viss del när det uppdagas vilken bakgrund hon växt upp med. Sammanfattningsvis är jag lite kluven, det finns bitar med potential men jag tycker inte att detta var den mest inspiratoriska inledningen till en deckarserie. Möjligen ger jag Schepp en chans till med uppföljaren ”Vita spår”, men om det inte blir bättre än så här tror jag att relationen mellan mig och Jana Berzelius slutar ganska tvärt.