UNDERBAR OCH ÄLSKAD AV ALLA
Författare: Martina Haag
Antal sidor: 214
Första stycket: ”Men vilken konstig tomtekostym. Den är liksom som en helkroppsoverall. Och med en plastmask som man nästan inte ser någonting igenom. Det är som om dom som har tillverkat tomtemasken tror att man har supertätt mellan ögonen. Så det enda sättet att kunna se någonting är att försöka titta ut nere vid näsan. Och helkroppsoverallen i nylonaktigt ludd är typ tänkt till Peter Harryson. Den är gjord i något lufttätt plastigt material. Jag kollar på mig själv i spegeln i hissen. Jag ser mest bara lite plast och rött ludd. Jag försöker kavla upp ärmarna och byxbenen på overallen så gott det går. Sen slänger jag upp IKEA-kassen med paketen på ryggen och plingar på.”
HANDLING:
Isabell Eklöf är missnöjd med livet och karriären - det har inte blivit som hon tänkt sig. Istället för att vara firad skådespelare med en underbar man vid sin sida spelar hon barnteater och lever singelliv. Men när chansen till förändring dyker upp börjar hennes problem på allvar.
OMDÖME:
Jag har tidigare positiva erfarenheter av Martina Haag och ”Underbar och älskad av alla” är inget undantag. Det är väldigt lättsamt, ganska komprimerat men det fungerar ypperligt, skrivet med en träffsäker humor som verkligen sätter fart på tankarna. Tonen sätts redan i första stycket och denna smått sarkastiska men ändå fruktansvärt sanna jargong håller i sig. Det är lite deppigt, ironiskt, fullt med elaka tankar som vi aldrig säger högt men som vi väldigt gärna skulle vilja, precis som det är i livet. Jag skulle säga att det är en bok man fnissar åt, snarare än skrattar högt, men det är inget större fel med det. Bella som karaktär är sådär jobbigt igenkänningsbar: en medelålders kvinna som är trött och missnöjd med både det ena och det andra vars liv har satts som på paus. Hur tar man tag i sitt liv när man nått botten? Och hur vet man egentligen om man verkligen har nått botten? Kanske kan det faktiskt bli ännu värre? Jag blir lika arg på henne för de val hon gör som jag till viss del ändå måste erkänna för mig själv att jag också förstår henne.
Det är ren och skär underhållning och jag tycker ändå att denna absurda människas historia fungerar just för att den är så komprimerad och kort, men jag kan tänka mig att vissa människor säkert har svårt för denna bok i för stora portioner. Man måste nog ha rätt sinnesstämning när man läser den också, vilket jag uppenbarligen verkar ha haft. Det enda jag reagerar på är att slutet kommer lite väl fort och upplösningen är lite för snabb. Men det är i det stora hela småsaker och jag tycker överlag att detta är en underbar liten feel-good som får en att må lite bättre en stund, framför allt eftersom man inser att man aldrig skulle försätta sig i samma situationer som denna kvinna. Tack för det Isabell Eklöf!
