LITTLE BEE
Författare: Chris Cleave
Antal sidor: 310
Första stycket: ”Jag önskar ofta att jag var ett engelskt enpundsmynt och inte en afrikansk flicka. Då skulle alla bli glada när de såg mig komma. Kanske skulle jag stanna hos er under ett veckoslut och sedan skulle jag, bara för att jag är ganska ombytlig av mig, i stället hälsa på hos mannen från butiken på hörnet – men ni skulle inte vara ledsna, för ni skulle kunna äta en kanelbulle eller dricka en burk Coca-Cola, och ni skulle aldrig mer ägna mig en tanke. Vi skulle vara lyckliga, som ett älskande par som hade träffats på semestern och sedan snabbt glömt bort varandras namn.”
HANDLING:
I två år har den nigerianska flickan Little Bee suttit inlåst på en flyktingförläggning utanför London. Tiden har hon ägnat åt att studera engelska och fundera ut olika sätt att ta livet av sig - ifall männen som tvingade henne på flykt plötsligt skulle dyka upp. Hon är arton år när hon släpps ut från förläggningen. Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort till en person vid namn Andrew O'Rourke. Sist hon såg honom var på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne nu.
I en annan del av England försöker den nyblivna änkan Sarah O'Rourke hitta en ny tillvaro med sin son. Hon tänker mycket på semesterresan till Nigeria för två år sedan som blev början på slutet för hennes familj. Allt förändrades den kvällen på stranden, då de mötte en flicka vid namn Little Bee.
OMDÖME:
Det här hade kunnat vara väldigt bra. En typisk bok som man hoppas ska vara bra, men som man blir lite besviken över att den inte är det. ”Little Bee” presenterar en väldigt mörk handling som ändå berättas med en viss portion humor som paradoxalt nog fungerar väldigt bra. Handlingen ges också utifrån två perspektiv: Little Bee och Sarah O’Rourke, och allting kretsar kring vad som faktiskt hände på den där stranden. Vi får en historia som handlar om sorg, kärlek, ondska, invandring och överlevnad, men det är också en intressant gestaltning av vad som händer när två kulturer möts. Språket är väldigt djupgående och första halvan av boken är rätt så gripande, men allt eftersom börjar jag inse mer och mer vad som inte fungerar.
För det första är det otroligt långa kapitel på upp till 60-70 sidor som gränsar till vad som känns som en oändlighet. Detta innefattar i sin tur otroligt långa tankegångar som är så fulla med funderingar, livsfilosofier, dilemman och liknelser att jag till slut tappar bort det mesta: vem, vad, när, hur? Vad läste jag egentligen precis? Det är människans inre som för handlingen vidare, men det går inte helt smidigt eller tydligt. För det andra är dialogerna alldeles för utdragna och trots att de ofta pågår i flera sidor känner jag inte att de egentligen bidrar till någonting. Det mest intressanta sker istället i de inre tankarna, och dialogerna blir mest tomt prat. För det tredje är de mest känsliga och engagerande stunderna (stranden och det som hände efter) endast gestaltat som en återberättelse via dialog vilket ger en väldigt stor distans. Budskapet som porträtteras är viktigt och förtjänar en berättarröst, men Little Bee blir lite för opersonlig för att axla den rollen och sättet det återges på fungerar inte. I slutändan känner jag inte att jag får med mig speciellt mycket från boken. Det är en historia där alla vill rädda alla, men i slutändan är det ingen som lyckas rädda någon. Sedan vet jag inte om jag köper alla val och handlingar som karaktärerna gör. Överlag en väldigt bra historia som i slutändan inte berättas på ett sådant bra sätt.