BARNBRUDEN
Författare: Anna Laestadius Larsson
Antal sidor: 408
Första stycket: ”Hedvig Elisabeth Charlotta hängde med huvudet över spyhinken. Illamåendet for som stötar genom kroppen. Hytten stank av saltvatten, tjära och sura uppkastningar. Östersjön var på ett rasande humör och kastade runt det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina i en vild dans på de höga vågorna. Ännu en våg skakade skeppet. Hennes magsäck vände sig ut och in men det fanns inte längre någon mat att spy upp. Det enda som hamnade på toppen av hinkens anskrämliga innehåll var lite seg galla.”
HANDLING:
Det är juni 1774 och det kungliga linjeskeppet Sofia Albertina närmar sig Sveriges kust efter en orolig färd över Östersjön. Ombord finns Hedvig Elisabeth Charlotta, femton år gammal och den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia. Där finns också den omsvärmade adelsfröken Sophie von Fersen, som tyst förbannar sin mor som tvingat med henne på resan. Hon vill inte passa upp på en trilskande tysk barnrumpa, i tankarna är hon på bal i prins Fredriks armar.
I Stockholm förbereder Gustav III och hans hov ett ståtligt mottagande av den blivande prinsessan. Förväntningarna på henne är höga, hon ska gifta sig med kungens bror Karl och skänka landet den tronarvinge man så länge väntat på. Och långt under slottets vackra paradvåningar vaknar Pottungen den stumma flickan som tar hand om andras skit.
OMDÖME:
Jag har en tidigare svaghet för historiska romaner, och när det finns ett kvinnligt perspektiv är svagheten ännu större. ”Barnbruden” ger en fantastisk inblick i kvinnornas förutsättningar under 1700-talets Sverige. Det är ett feministiskt porträtt av dåtidens kvinnor, men också en överblick i historien överlag. Vad man hade på sig, vad man pratade om, hur man levde, vad man tänkte och drömde om och mellan raderna finns en stor längtan efter frihet och självständighet. Historien lägger mest tid på Charlotta och Sophie men det är istället Pottungen som verkligen fångar mitt intresse och engagemang. Hon står som den obevekligt starka mittpunkten i historien och blir en övergripande gestalt för dåtidens faktiskt största målgrupp: de fattiga med stora drömmar om ett bättre liv. Det märks att författaren gjort omfattande research och trovärdigheten är hög, skrivet med ett väldigt målande och lättläst språk som ger ett förträffligt flyt trots många händelser och namn att hålla reda på. Allt som allt är det väldigt lagom med intriger och politik och handlingen ger minst lika mycket utrymme till omgivning och miljö. Det är lika anskrämligt som det är vackert. Löss, träck, våld och misär blandas med sidentyger, storslagna teaterföreställningar och kärlek. Smutsiga avlopp blandas med pudrad lyx.
Överlag en väldigt stark roman, men handlingen stannar tyvärr upp lite i mitten och börjar dra åt för mycket historielektion. Som tur är tar det snart fart igen och avslutas som en riktigt stark och intressant början till en trilogi som jag definitivt kommer fortsätta på. Nästa del i serien är ”Pottungen” som jag verkligen ser fram emot, då hon är den som verkligen fångat mitt hjärta hittills.