DET LILLA HOTELLET PÅ RUE D'AMOUR
Författare: Dag Öhrlund
Antal sidor: 292
Första stycket: ”Det finns en hel del du bör veta. Det mest kryper fram senare i historien men för säkerhets skull måste du få tillgång till vissa delar redan nu. Mycket av det historiska är oklart även för mig, jag är trots allt bara hundra år gammal, men jag berättar det jag vet.”
HANDLING:
Jag är det finaste rummet på lilla Hôtel d’Amour. Från mig ser gästerna ut över den smala kullerstensgatan och hör melodierna från monsieur Papins dragspel. Det doftar från delikatessbutiken Chez Francois och madame Laurent röker i solen utanför sin tobaksbutik.
Jag träffar dem som gör Paris till drömmarnas stad. Jag och mina vänner nyckeln, fönstret och Bakélite, den gamla telefonen, hör gästernas berättelser och följer deras öden. Till oss kommer nya par och gamla vänner, affärsmän och vår stamgäst, den bekymrade kommissarien. Och Estelle, förstås, den unga städerskan som flytt från sin onde far och nu söker lyckan i storstaden.
Vi ser de ungas lycka och hör det ömma ”Je t’aime” viskas. Men vi bevittnar också besvikelser och drama, sorg, förbjuden kärlek och rentav – mord. Välkommen till Det lilla hotellet på rue d’Amour!
OMDÖME:
Oj, oj, oj vilken trevlig liten överraskning detta var! Att samma författare som står bakom serien om Silfverbielke kunde producera någonting så fint, gulligt och rent utav förtjusande hade jag aldrig kunnat tro (fy på mig som har sådana förutfattade meningar). Det här är en historia om spridda öden, drömmar och önskningar, rädslor och ensamhet, men framför allt kärlek i alla dess former: obesvarad kärlek, komplicerad kärlek, förlorad kärlek, passionerad kärlek, underbar kärlek och förbjuden kärlek. Jag möts av små brottstycken av människors liv och får till viss del lära känna alla de gäster som kommer och går, men mest intressant är det att följa de som arbetar på hotellet: städerskan Estelle och hotellägaren Darcel Chagal. Sedan är det spännande att faktiskt få se vissa gäster på återseende och se deras utveckling sedan förra gången de bodde i rummet, trots att det inte går så bra för alla... Och nog är det fascinerande karaktärer, simpla, komplicerade, sympatiska och hemska, otroligt mänskliga som verkligen väcker mitt engagemang på alla möjliga vis.
Men det som i slutändan är mest fantastiskt med denna lilla pärla är sättet den berättas på, genom rummets alla vinklar. Rummet, fönstret, nyckeln och telefonen agerar alla som levande väsen som var för sig står för en egen vinkel av berättelsen. Fönstret ser det som rummet missar utanför, telefonen det som rummet inte hör och nyckeln följer med gästerna utanför rummet och rapporterar vad som hänt ute på stan. Ett väldigt innovativt och överraskande behagligt sätt att föra fram en berättelse. Lite som att se ”Skönheten och Odjuret” berättas från möblernas perspektiv. Detta i kombination med en väldigt sympatisk och varm aura mellan raderna gör att jag fullständigt smälter inför denna lilla handling och jag möts ständigt av både vyer, smaker och dofter som passar den franska idyllen. Författaren har verkligen förmågan att skapa en levande omgivning på allra bästa vis och jag kan bara hoppas att jag får se fler verk inom denna genre från Öhrlund. Hur duktig han än är på att skriva om mord och psykopater anser jag att detta sannerligen är den genre där han verkligen hör hemma.