MÅNSKENSVARGEN
Författare: Elvira Birgitta Holm
Antal sidor: 585
Första stycket: ”Där! Stilla! Ylva hejdar sig mitt i steget, står på tå i det höga gräset. Daggen glittrar och glimmar på ängens gräs. Solen har redan klättrat högt upp på himlen. En varm morgonbris sveper ner genom dalen och rufsar om hennes ljusa hår. Ylva svajar svagt, som om sommarvinden vaggade också henne. Vinden får gräset att bölja som vågor, skrynklar älvens vatten och för med sin doften av konvaljer.”
HANDLING:
Året är 1350 och pesten härjar svårt. Femtonåriga Ylva återvänder hem från sätern och finner att alla är döda. Ensam och rädd med bara sin hund till skydd flyr hon till skogen. Där möter hon en främmande stum yngling, på flykt från helvetet.
Svårt sargade hänvisas de till varandra och påbörjar en gemensam resa för att överleva. Sakta växer en speciell men inte okomplicerad kärlek fram dem emellan när de möter en verklighet som är allt annat än välvillig.
OMDÖME:
De nästan 600 sidorna som bygger ”Månskensvargen” kan verka skrämmande till en början, men tack vare korta kapitel, stort radavstånd och mycket blanksteg är det otroligt lättläst och i slutändan är nog boken bara hälften så lång om man räknar till ren text. Det som står är otroligt välskrivet, med ett enkelt men beskrivande språk och behagliga metaforer som målar upp böljande miljöbeskrivningar. Drivet börjar bra och jag möts av ett fascinerande uppbyggnad där tankesegment blandas med ögonblicksbilder, skiftande perspektiv och dialog. Det är ”Grottbjörnens folk” som möter ”Ronja Rövardotter” och ”Svärdet och spiran” i en enda salig blandning. Vi får följa Ylva och pojken i sin kamp för överlevnad där vardagliga sysslor blir skillnaden mellan liv och död så som att jaga, fiska, hugga ved och mjölka korna. En intressant inblick i medeltiden där den kristna läran möter äldre tro på vikingagudar, varulvar och troll. Men det vidunderliga och magiska tar aldrig över utan finns mest i bakgrunden som en extra krydda. Allting känns istället väldigt trovärdigt och det märks att författaren gjort sin research. Jag möts av många klassiska teman så som vänskap, kärlek, rädsla, hämnd och mod, men också väldigt nutida ämnen så som misshandel, homosexualitet, könsroller och svårigheten att bli vuxen. Det finns mer djup mellan raderna än man först anade.
Tyvärr blir det för mig lite enformigt i mitten. Trots att tidens vardagliga aktiviteter och ungdomarnas kamp för överlevnad ger en spännande inblick i tidens svårigheter och visar hur karaktärerna utvecklas blir det lite för mycket till den gräns att dagarna bara går, och går, och går, och går. Detta pågår en bra stund för att under de sista hundra sidorna istället gå väldigt fort framåt och kännas lite för hastigt. Överlag kan man säga att disponeringen känns lite oproportionerlig. Men det var definitivt en intressant och spännande historia att följa och jag ser fram emot att följa ungdomarnas fortsatta kamp, då slutet utan tvekan avslöjar ett upplägg för en fortsättning.
