MED ALBERT I BAKSÄTET
Författare: Homer Hickam
Antal sidor: 392
Första stycket: ”Innan min mamma berättade om Albert hade jag ingen aning om att hon och pappa gett sig ut på en äventyrlig och farlig resa för att hjälpa honom att komma hem. Jag visste inget om hur det kom sig att mina föräldrar gifte sig eller vad som formade dem till de personer jag kände. Jag visste inte heller att min mamma bar på en evig kärlek till en man som blev en berömd Hollywoodstjärna, eller att min pappa träffade mannen efter att ha kämpat sig igenom en mäktig storm, en som rasade i både tropikerna och i hans själ. Historien om Albert gav mig denna vetskap och mycket annat, inte bara om mina föräldrar utan även om livet de gav mig, och liven vi alla lever, trots att vi inte alltid förstår varför.”
HANDLING:
Elsie Lavender och Homer Hickam går i samma highschool-klass i kolrika West Virginia under den stora depressionen i slutet av 1920-talet. Homer friar, Elsie tackar nej och flyttar till Florida där hon förälskar sig i skådespelaren Buddy Ebsen. Hennes dröm om en framtid med Buddy stannar vid en dröm när han drar till New York. Elsie återvänder hem och gifter sig med Homer.
I stället för glamorös skådespelarhustru är Elsie nu fru till en kolarbetare. Men hon blir ständigt påmind om det ljuva livet i Florida på grund av Buddys något udda bröllopspresent till Elsie: en alligator vid namn Albert. Elsie låter Albert bo i husets enda badrum. När alligatorn en dag hugger tag i Homers byxor och skrämmer livet ur honom, ställer han ett ultimatum till sin fru: Du får välja antingen mig eller Albert. Elsie inser att det enda rätta är att sätta Albert i baksätet och köra honom tillbaka hem.
OMDÖME:
Det här var en väldigt intressant roman som har liknats vid ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, men jag vet inte riktigt om ”Med Albert i baksätet” kan mäta sig med den. Det är en historia med en stor portion humor som samtidigt är blandad med en hel del svärta och allvar. Läsaren bjuds på en fullständigt galen resa som innefattar allt från polisjakter, spritsmuggling, orkaner, strejker, bombattentat och filminspelning. Många karaktärer kommer och går och ett trevlig inslag är alla kända namn från eran, så som John Steinbeck och Ernest Hemingway. Allt som allt är det ett väldigt trevligt upplägg där varje kapitel blir en del av resan, som sedan varvas med små inblickar av nutiden där Homer den yngre ber sina nu äldre föräldrar att berätta om sin resa. Resan innehåller sedan väldigt fina miljöbeskrivningar och det framkommer en fin hyllning till den amerikanska landsbygden mellan raderna. Det som förvånar mig är att det i slutändan är Albert som är den charmigaste karaktären, trots att han är en alligator vars enda repliker är två läten som karaktäriseras som liknande ”ja-ja-ja” när han är glad eller ”nej-nej-nej” när han är olycklig.
Resterande karaktärer har jag svårt för. Elsies självsäkerhet och envishet kan verka uppfriskande men sammantaget beter hon sig som en riktig barnunge och det psykiska välmåendet är inte alltid självklart. Homer är alldeles för passiv, trots att han i alla situationer som inte rör Elsie verkar vara en riktig karlakarl som varken är rädd för att ta i, säga ifrån eller till och med riskera livet. Överlag känns det som om jag lär känna Homer och Elsie väldigt väl, men jag tycker inte om någon av dem. Resan ska föreställa en slags romantisk upptäcktsfärd för de båda att hitta tillbaka till varandra, men i slutändan vet jag inte om det egentligen händer så mycket. Eller rättare sagt: det händer väldigt mycket runt omkring, men inte så mycket mellan Homer och Elsie. De är lite allmänt sura på varandra mest hela tiden. Ibland blir det också lite för mycket till den grad att jag undrar över strofen på framsidan som anger att det är ”en nästan sann historia”: hur mycket är sanning och hur mycket är dramatisering enligt författarens fria vilja? Oavsett tror jag att denna roman hade vunnit på att vara lite mindre fantastiskt otrolig. Detta i kombination med ett språk som känns ganska stelt och opersonligt gör att ”Med Albert i baksätet” bjuder på ett hyfsat högt underhållningsvärde om man bortser från att det ibland blir lite för mycket av det goda, men den kan enligt mig inte mäta sig med ”Hundraåringen”.