GÖKBOET
Författare: Ken Kesey
Antal sidor: 408
Första stycket: ”Dom är där ute. Svarta gossar i vita uniformer och dom är där ute före mig för att begå sina horiska gärningar i korridoren och svabba upp efter sig innan jag kommer på dom.”
HANDLING:
Gökboet är en roman om frihetslängtan och frihetstörst i kamp mot en till synes oinskränkt övermakt. Skojaren McMurphy utmanar mentalsjukhusets envåldshärskare syster Ratched och väcker de både bildligt och bokstavligt nedsövda medpatienterna till ett stillsamt uppror.
OMDÖME:
”En sund satir om ett sjukt samhälle” står det på omslaget och det är sannerligen vad ”Gökboet” är! Det är en på ett sätt tragikomisk historia som väcker många tankar och ställer stora frågor som: vad är det egentligen som gör oss galna, vem är det egentligen som bestämmer och vad är egentligen frihet? Det handlar om hur man bryter ner människor, men också hur man bygger upp dem. Det är lika mycket ett porträtt av samhället som det mänskliga psyket. En bok om att finna sig själv och skillnaden mellan att vara galen och vara annorlunda. Förutom en minst sagt excentrisk handling finns också ett väldigt intressant persongalleri med minst sagt originella karaktärer som väcker både ömhet och avsmak. Allt som allt är det en riktig bergochdalbana som åker både upp och ner och hit och dit.
Men någonstans blir det lite för många sega partier. I kombination med en väldigt flytande berättare och ständiga psykiska djupdykningar finns ständigt risken att tappa tråden. Det är bra, men samtidigt för mycket, och någonstans tror jag att detta är en historia bäst berättad med ett visuellt medium. Jag har tidigare sett filmen och efter att nu ha läst boken måste jag ta det ödesdigra beslutet (som varje bokälskare ofta undviker) att rekommendera filmen framför boken. Det är en riktigt fascinerande handling och boken är minst sagt minnesvärd, men inte bara på grund av positiva aspekter.