BARA BÖCKER!

Författare: Felicia Welander

Antal sidor: 250

Första stycket: ”... med hundratrettio döda i Syrien. Och nu till Ekonominyheterna. Nyhetsuppläsaren ler sitt neutrala leende och jag sänker sakta min kopp. Stänger av tv:n, slänger hastigt i mig det sista va kaffet, kastar på mig kappan, går ut genom dörren, sätter lurarna i öronen och trycket hårt på Play.”

 

HANDLING:

Berättelsen kretsar kring Eva och Monika, som är lika gamla, bor i likadana huskroppar, på samma gata, men i helt olika världar. Båda försöker överleva en stor sorg, men har helt olika strategier för att göra det. Den livsglada Monika försöker njuta allt hon kan. Hon lever i nuet i 180 km/tim, Carpe fucking diem och allt där emellan. Den inåtvända Eva går till jobbet, dricker sitt kaffe, handlar sin mat och funderar samtidigt på hur hon ska kunna ta livet av sig. När de här två världarna möts uppstår en ofrivillig vänskap och de ger sig av på en resa på Monikas vrålande motorcykel. En resa som kommer förändra allt för dem båda.

 

OMDÖME:

Det här var en väldigt fin berättelse om vänskap, kärlek och sorg, men också om livet. Om att våga tränga sig på men också att våga ta emot hjälp. Och hur väl känner vi egentligen våra medmänniskor? Språket är väldigt varmt med en ton svart humor som skildrar två medelålders kvinnor vars liv inte riktigt gått som de tänkt sig. Vänskapen mellan Eva och Monika känns väldigt genuin, en stabil grund som blandas med både ljus och mörker. Många fina stunder går inte att säga så mycket om då jag inte vill avslöja för mycket. Slutet var i alla fall väldigt gripande och det som berörde mig allra mest. Så sorgligt och hoppfullt på samma gång.

Det stannar dock av lite på mitten och själva resan de gör känns inte så relevant som den borde. Istället är det de spontana mötena och den starka vänskapen i slutet som verkligen sätter tonen för handlingen. Det är i själva dialogerna och känslan mellan Eva och Monika där magin händer och jag tycker författaren tappar det lite i mitten. Det hittar tillbaka i slutet men är ändå tillräckligt för att dra ner betyget. I slutändan var det här en väldigt fin historia med ett starkt slut som väcker mycket tankar och känslor, men som egentligen inte går att säga så mycket om med risk att förstöra stämningen. Det är en bok som ska läsas helt enkelt.